Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
E. W. B.
ynklig spis vankas, att en part sig sjelfva förgifvit. Jämmern
är här större än jag någon tid för E. K. M. kan förtälja».
Följande år 1639, i en skrifvelse dat. Skellefteå den 17 dec.,
begär allmogen hos K. M. befrielse från kvarntullspenningarne,
»efter uti vår besvärliga landsort finnes största och mesta delen
af allmogen, som äro underkastade stort armod och fattigdom
och hafva snart intet annat att mala och baka sig till föda än
bark och agnar».
Ar 1641 d. 13 okt. skrifver regeringen till landsh. Frans
Krusebiörn angående åtskilliga lindringar för allmogen i deras
utlagor på grund af landets fattigdom. »Yi hafva faBt ogerna»,
heter det däri, »icke utan största medlidande hört och förnummit,
hurusom den högste Gud hafver hemsökt största delen af
Norr-landen med missväxt uppå deras säd, så att de ett hårdt år
hafva till att befara och befrukta». Utom lindringar i utskylderna
lemnades allmogen fritt att hemta sig spanmål, hvarifrån de
helst önskade, hvarjämte åtskilliga kronans förråder i sydligare
landskap stäldes till befolkningens förfogande, men huruvida
något däraf kunde komma den till godo, är mera än tvifvelaktigt,
då denna kongl, skrifvelse först omkring d. 1 nov. kunde
ankomma till ort och ställe, en tid då vintern redan gjort all
sjökommunikation med södern omöjlig.
Ar 1643 d. 4 sept. skrifver allmogen till K. M. ifrån
Skellefteå: »Eftersom uti dessa hårda åren hos mesta parten
intet annat finnes till föda och lifsnäring än bark, halm och hö,
hvarföre begäres uti all ödmjuk underdånighet att kunna med
kvarntullens pålaga blifva förskonade».
Är 1657 var stor missväxt öfver hela Västerbotten.
Från Torneå socken skrifves till K. M. år 1664: »Isynnerhet
uti våra begge socknar varit en sådan hunger och nu är, att
icke på 30 år en så svår tid kunde minnas, förmedelst vi fattige
kronans skattskyldige måtte vårt lif uppehålla med bark och
grufligt ätande, vår kropp styrka med detta, hvilket Gud
allsmäktig sig med sin mildrika godhet däröfver förbarmande varde».
Ar 1675 skrifver landshöfdingen Johan Graan till K. M.
ifrån Umeå: »Näst detta E. K. M. vill jag uti största
underdånighet påminna om det eländiga tillståndet, som är här i
landet på spanmål, så att folkets bröd är nästan icke annat än
agnar och bark och på vissa orter förspörjer man förvisso att
de måtte söndermala halm och hö och spisa sig med, hvaraf en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
