Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNIKORNA OM GUSTAF VASA
45
gagnat: »Erasmi Caroli Chron. Gustavi I. contractum & Aliud
incerti- autoris; quæ ab ill. D. Erico Sparre R. Senatori &
Præ-side Judicii R. Aboensis utenda accepi.»
Loccenii historias första upplaga — med »ut putatur» —
utträngdes så snart af dess utvidgade och fortsatta efterföljare,
att den blef ytterst sällsynt, då däremot de senare båda
upplagorna, i synnerhet den tredje, länge spelade en hufvudroll i
vår tryckta historiska litteratur, till hvilken Girs’ Gustaf I ej
hunnit fram förrän mellan Loccenii 2:a och 3:e upplaga och
Messenius först i 1700-talets begynnelse. En tjänsteman i det
för forn- och häfdaforskning inrättade Antikvitetskollegium fick
på 1680-talet samma uppdrag, som page-hofmästaren Girs 60 år
förut: han hette Tobias Wester (Westenhielm). 1682 begynte
han sitt arbete, 1710 och 1712 lämnade han två tjocka tomer
till tryckning, men då ingen tryckning blef af, trots kungl,
befallning — ty hvar taga medel till kostnaden -— hämtade
författaren 1714 sitt arbete tillbaka. Hans modfäldhet synes af
det sätt, på hvilket kung Gustafs sista sexton år blifvit
behandlade: framställningen af dem är ofantligt kortfattad emot det
föregående, men den vanliga uppgiften, att k. Gustafs historia
af Westenhielm lämnats oafslutad, är oriktig.
Westenhielms arbete är fortfarande otryckt. På 1730-talet
var regeringen däremot betänkt på att för allmänbildningens
behof utgifva Loccenius på svenska; öfversättningen utfördes,
gillades af censor — men blef aldrig tryckt. En ny tid ingick,
1600-tals författarne hade man växt öfver hufvudet.
Men kung Gustafs handskrifna krönikor fingo fortfarande
göra tjänst som goda källor, ja kanske mera än arkivforskning.
Olof Celsius, som beskylles att t. o. m. hafva användt abbé
Vertot som källa för sin behagliga framställning af gamle kung
Gustaf1, erkänner i företalet sina förbindelser till dessa skrifna
krönikor, hvilkas författare han med någon osäkerhet uppger.
Men vissheten kom snart. De gamla handskrifterna, trots både
Tegel och Girs, voro ännu kvar i talrika exemplar, och man
hade ledsnat vid anonymiteten. »Rasmus Carlsson» hade man
lärt af Loccenius, som synes fått uppgiften med det från Erik
Sparre — den halshuggne Eriks sonson — lånta exemplaret af
en krönika. »Aliud Chronicon incerti autoris» hade han lånt
från samma Sparre-bibliotek. Hvem kunde ha skrifvit den?
1 Sivers, Ett märkvärdigt Stycke af k. Gustaf I:s hist., Sthm 1754, s. 36, not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
