Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
strödda meddelanden och aktstycken
i flera upplagor utgångna »Kirchengeschiehte» är jämte andra hans
arbeten äfven öfversatt på svenska.
— Tidningarna ha bragt den oväntade underrättelsen, att
stads-arkivarien i Riga, d:r Herman Hildebrand, aflidit i början af
februari månad vid 46 års ålder. D:r Herman Hildebrand var en duglig
och verksam forskare, en framstående kännare af den livländska
historien och hade efter F. G, v. Bunge öfvertagit utgifningen af Liv-,
Est- und Curländisches Urkundenbuch. Två delar af denna
urkunds-publikatiou utkommo 1881 och 1884, en tredje lärer d:r Hildebrand
kort före sin död ha afslutat. Under ett par forskningsresor till Sverige
gjorde han bekantskap med de svenska forekarne, som i honom funno
en angenäm och väl underrättad kollega. En redogörelse för sina
forskningar i de nordiska arkiven, särskildt det Stockholmska, som är
så rikt på handlingar till Livlands historia, offentliggjorde han 1877
under titeln Dit Arbeiten für dag liv-, egt- und kurländische
Urkundenbuch im jahve 1875—76.
— Med tillåtelse af Kongl. Maj:t har under förliden höst genom
utbyte mellan K. Biblioteket och Riksarkivet till sistnämnda verk
öfverflyttats ett antal kopie- och brefböcker från medeltiden (såsom
domkyrkornas »registra», brefböcker från Vadstena kloster, jordeböcker,
räkenskaper m. m. dyl. från medeltiden), hvilka alla komplettera
Riksarkivets gamla samlingar, äfvensom några andra volymer af
arkivalisk innehåll. De inkonsekvenser, som begingos vid arfskiftet efter
antikvitetskollegium, äro sålunda numera till största delen rättade,
och urkunder, räkenskaper samt äldre afskrifter från medeltiden i det
närmaste samlade på ett ställe. Stockholms stads permebref äro sedari
slutet af förra året likaledes såsom deposition öfverlemnade i
Riksarkivets förvar. Det återstår numera i Stockholm (om man
undau-tager ett mindre antal permbref i Kammararkivet) egentligen endast
Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-Akademiens samling af
pergamentsurkunder, och visserligen vore det för forskaren mest önskvärdt,
att äfven denna samling finge flyttas till Riksarkivet. I utbyte erhöll
k. Biblioteket vid ofvannämnda skifte en samling af lagcodices,
krönikor och andra bokhandskrifter, som lämpligare förvaras i ett
bibliotek än i ett arkiv. Ett nytt, icke så origtigt steg har
härigenom sålunda tagits till förverkligande af det stora önskningsmålet
för alla anlitare af bibliotek och arkiv, att hvar sak kommer på sin
rätta plats. Vi påminna i afseende på Stockholms städs nyss nämnda
vackra samling af permbref, àtt en fullständig förteckning öfver
densamma i Riksarkivet upprättats, hvaraf den del, som rör medeltiden,
blifvit tryckt i senaste häfte af »Meddelanden från Svenska Riksarkivet».
— En ny del har i slutet af förra året utkommit af det stora
verket »Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling».
Det är andra bandet af verkets senare afdelning (skrifvelser till
Oxenstierna) och innehåller den berömde Hugo Grotii bref till Oxenstierna
under åren 1633—39. Grotius var, som bekant, svensk minister i
Paris från 1633 till 1645 och har under denna tid fört en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
