Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF WETTERSTEDT
’87
när han fick ikläda sig den civ,ila, som Andre sekreterare i
kabinettet för utrikes brefväxlingen. Hans lätthet, ja hans ifver att
skrifva, den ledighet i franska språkets behandling, han förvärfvat,
hans behagliga person och •— icke minst — hans böjliga sinne,
allt syntes dana honom för den ämbetsverksamhet, han 1801 i
anförda egenskap fick begynna. Först under Ehrenheim, sedan
under Stedingk i Petersburg gjorde han sina lärospån, hvarefter
han hemkallades och fick som kabinettssekreterare åtfölja konung
Gustaf IV Adolf under dennes vistelse i Skåne, i Stralsund, på
Gripsholm, på Åland, i hufvudstaden. Det var fyra år han så
tillbragte, år af pinsam tillvaro och sträng möda. De
vansinnigaste befallningar fick han utfärda, trots underdåniga försök
att bringa konungen på bättre tankar. »Gustaf IV Adolf» —
säger förf. — »var i ordets eggntliga bemärkelse sin egen
utrikesminister, och för hans kabinettssekreterare, så väl som för hans
kanslipresident, gafs knappt någon annan uppgift än att uppsätta
och expediera skrifvelser efter konungens befallning. Politiska
grundsatser hämtade konungen icke af någon annan än sig själf,
och i sådana stycken har han hvarken begärt eller mottagit råd.
Till och med i de rent tekniska detaljerna var sekreterarens
frihet ytterst snäft begränsad, ty konungen arbetade själf med i
allt: nästan hvarje koncept till utgående depescher och noter,
äfven de obetydligaste, bär justeringsmärket ’Gustaf Adolf’ och
icke sällan äfven’ spår af konungens egenhändiga rättelser, ofta
till märkelig försämring.»
Konungens statskonst kan ej tillräknas kabinettssekreteraren,
anmärker förf., om än Wetterstedt »delar med öfriga ämbetsmän
ett visst ansvar för att hafva tjänat en sådan konung och utfört
hans befallningar». Detta ansvar yrkades också vid 1809 års
riksdag, när förslag framstäldes om nedsättande af en
kommission för undersökande af högre ämbetsmäns förhållande såsom
lydaktiga redskap åt en konung, hvars omdöme de funno
om-töcknadt, hvars vilja de funno fördärflig. Det kan vara af
intresse att beakta Wetterstedts eget svar på denna anklagelse, så
mycket häldre, som förf. vid behandlingen af Wetterstedts
riksdagshistoria förbigått detta, i själfva verket hans första tal på
riddarhuset, den 2 juni 1809.
»Huru kan ansvarighet fordras af ämbetsmän — säger W. —
för en tid, då de utöfvade sina ämbeten under en konstitution,
som icke kräfde någon ansvarighet af dem inför nationen?».....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
