Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF WETTERSTEDT
’89
pouvoir qu’une åme noble et généreuse a sur un coeur sensible
efc honnëte, mais un peu de réflexion m’a rérnis bientöt à ma
place» . . . Det är hans ålderdomsskröplighet, den i reträtt stadda
arméns nedslagenhet och hans obekantskap med terrängen i de
trakter, der reträtten pågår, som utgöra Stedingks skäl att ej
följa Wetterstedts varmhjärtade maning. Antagligen har denna
skett med konungens goda minne; att Stedingk vid sitt sista
möte med konungen gjorde honom så allvarsamma föreställningar,
att kungen var nära att mot generalen draga värjan, förmäles
af Palmblad »ur säker källa». (B. Lex. XVI, 386).
* *
*
i
Envåldshärskaren var fallen, han som tänkte eröfra både
engelska flottan och ryska hufvudstaden — att icke tala om den
danska — vid samma tid då finska armén var undanträngd till
norra Österbotten och det svenska landtvärnet »dog för sin kung»
utan att ha sett någon fiende. Den olycklige monarken gjordes
ändtligen oskadlig — men fienderna voro kvar, Finland och
Pomern förlorade, försvarskrafterna ytterligt medtagna och en
vacklande regering stäld i spetsen för de nya ansträngningarna.
Wetterstedt fick inom regeringen inträde som hofkansler, d. ä.
som på en gång statssekreterare för utrikes-expeditionen och chef
för tryckfrihetsärender. Men han fick äfven föra pennan för
utrikesministern, Lars von Engeström, när det gälde vigtigare
ärender, och tog i allmänhet sin uppgift som hofkansler
vidsträcktare än regeringsform och kansliordning niedgåfvo. De nya
grundlagarne föreföllo honom, som mången annan i förra regimen
danad ämbetsman, mera som formaliteter, dem man i nödfall
måste sätta sig öfver eller tolka bort, om rikets väl det fordrade,
än som ovilkorligt bindande lagbud: och hur skulle annat
åskådningssätt i en hast kunnat gro fast i de styrandes samveten, då
det ingalunda gjort det i riksdagsmajoritetens, ännu mindre i den
stora allmänhetens. Men utsädet grodde småningom, allt star-r
kare blef striden om grundlagsbudens tolkning. Att Wetterstedt
skulle få en framstående plats i striden, var en själfFallen sak,
liksom att han icke själfmant skulle, som det hette, inskränka
konungamakten.
Regeringsformen hade emellertid inskränkt den så mycket
»1809 års klick» funnit skäligt och danat en konselj, hvars sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0097.html
