Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
H. W.
gifvare var han icke lika hofsam. Förf. ger af Wetterstedts
ställning som prässens förmyndare en g&nska intressant
framställning och gillar ingalunda hans tillvägagående, om än han
ser det i förmildrande dager. W. fann själf det af honom
uppehållna mellantillståndet mellan censur och tryckfrihet »ytligt och
hvarken hackadt eller målet» (W. till Kullberg, 1819 n/7, K.
Bibi.), men gjorde sitt bästa »i ett land, där censur på avisor
åtminstone efter deras tryckning finnes» (W. till Wallmark, 1818
26/12, ibid.). Wachtmeister anteckningar visa, hur orimligt högt
kronprinsens ömtålighet stigit, när det gälde något yttrande i
tidningsblad eller brochyr, att icke tala om muntligt skvaller,
och hur regeringBpersonalen uttröttades genom debatter med och
utan protokoll af de obetydligaste anledningar. Suspension af
tryckfrihetslagen, sammankallande af riksdag för att ånyo,
liksom 1812, utan iakttagande af grundlagsändringssättet
genomdrifva ytterligare -inskränkning i densamma, voro gång efter
annan på tal, utan att af hofkansleren möta motstånd. »Man
skall visa kraft», sade Wetterstedt. Men med åtal var han
alldeles icke nöjd. »Må man ej le åt dessa skuggrädda
definitioner», utbrister han till Kullberg (1820 2*/t)> »med
opinionsnämnden i bakhåll» — då han fått höra, att Högsta Domstolen
annorlunda fattade uttrycket »periodisk skrift», än hofkansleren
praktiserat. Och längre fram samma år skrifver han till samma
ämbetsbroder om utgången af ett åtal: »jag väntade mig det
juridiska resultatet: vi äro illa utstyrda med våra bundsförvanter,
och stort behöfva vi dem. ej håller.» Sådan var ock senare
hofkanslerers åsigt, tills just detta sätt att handhafva
indragningsmakten blef dess bane.
En intressant episod bildar framställningen af Wetterstedts
försök att som hofkansler taga del i den litterära kampen mellan
gamla och nya skolan. Detta rör särskildt hans ställning som
medlem af Svenska Akademien, hvilken han ifrån 1811 tillhört
och för hvars bestånd och arbeten han varmt intresserade sig.1
Leopold hade icke underlåtit att smickra W:dts vältalighet i
striden för tryckfrihetens inskränkning och W:dts retorik var
erkändt »akademisk». Men han satte ej i verket den åsyftade
1 »De gamla stöden för vår Akademi falla» — klagar han i bref till
Knll-berg vid Adlerbeths död 1818 — »och de nya, som skola nppsökas, äro antingen
naturens vilda alster (!) eller svaga telningar, som ännn tarfva trädgårdsmästarens
ledning.» För tillfället hoppades han på Hans Järtas inväljande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
