- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
104

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

h. w.

hofkanslerens sväfvande och godtyckliga definition på smädelse
tages för god, var det flera af dess bestämningar, som föga
passade till Courirens skrifsätt och syftning .... Af hvad i senare
tid kallades skandal fanns där knappt ett spår .... Men
onekligen hade tidningen det lytet att sällan berömma regeringen och
det bestående systemet; detta hörde till dess uppgift, som var
kritisk; och det var just denna uppgift såsom sådan, som dömdes
för smädlig.»

• •

*



Den kortfattade öfversigten af Wetterstedts riksdagshistoria
gör rättvisa åt hans förtjänster som talare, utan att dölja hans
svaghet för ordsvall. Icke häller bredes något täckelse öfver
hans fortgående strid mot den konstitutionella »formalismen» vid
de senare riksdagarne, i synnerhet framstående i kampen mot
riksdagens fordran på utsträckning af revisorernas
granskningsrätt, hvilken kamp, såsom »typisk för den tidens sätt att lösa
konstitutionela konflikter», i sina hufvuddrag framställes (s. 403 f.).
Men riksdagshistorien är långt ifrån uttömmande, hälst den icke
ens antyder den vigtiga andel i riksdagens ledning, hvilken
alltifrån 1809 fallit på Wetterstedts lott. Men — detta skulle ock
föra för långt bakom kulisserna. Det är ett stort konstitutionelt
framsteg, att åtminstone kontanta medel icke längre ingå bland
de parlamentariska minister-attributen.

Engeström påstår i sina anteckningar, att det var
Wetterstedt, sora bad honom i cirkuläret om landshöfdingarnes
rapporter till utrikes-statsministern (1811) införa påbudet, att
in-berätta tänkesätt och sinnesstämningar. Då lydde han rådet,
säger han. Men när justitieombudsmannen anmärkt mot detta
administrativa »spioneri», då ville Wetterstedt förmå honom att
återkalla påbudet: men nu lydde Engeström icke hans råd.

Wetterstedt blef Engeströms efterträdare 1824 och
återkallade icke häller då cirkuläret. Landshöfdingerapporterna
fort-gingo ännu i hans tid, med mer eller mindre förskräckliga
underrättelser om oppositionella tilltag, om enskilda personers
affärstransaktioner, om möjligheten af lån hos konungen, som alltjämt
var en betydande privatbank i hufvudsakligen välgörande syfte,
samt om allehanda »ön dit», hvart i sin ort. Äfven dessa små
förhållanden har eftervärlden längesedan vuxit ifrån. Tidnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free