Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
B. W. B.
»Medan såsom de stora och många utskrifningar oss
öfver-gångna hafva vår fattiga landsort på folk utblottat, att nu, som
höglig är till klagande, finnes mest intet annat att tillgå utan
gubbar, barn och fattiga knekteenkor; E. K. M. ville då
aller-nådigst oss, fattiga undersåtare, med utskrifningar till någon tid att
hjelpa och förskona»1.
Ar 1641 supplicerar likaledes allmogen ifrån Bygdeå till
K. M. om försköning från utskrifningen. »Yi låte E. K. M.
ödmjukligen och sannfärdeligen förnimma, att här uti vår
landsända är nu med folk och manskap alldeles så utblottadt och vi
intet annat se oss före än att allt för många hemman af
vanbruk blifva ödelagda, ty bedja vi hjertligen, att vi med
utskrifningen och den stora börda därmed följer, måtte blifva förskonte».
I stället för dessa godtyckliga utskrifningar åtog sig
Västerbotten genom ett särskildt kontrakt med kronan af d. 16 april 1649
att hålla och komplettera en mansstyrka af 1,056 man, hvaremot
inga extra utskrifningar skulle vidare förekomma. Under de
ständiga krigen blef dock denna komplettering dryg nog. Men
regeringen gjorde ock mer än en gång inkräktningar på denna
öfverenskommelse, såsom skedde t. ex. vid landtdagen i Torneå
år 1657, då allmogen förmåddes att bevilja följande års
»utskrifning» — så väl i mötesförhandlingarna som i landshöfdingens
skrifvelse till K. M. om desamma talas endast om »utskrifning»,
icke om »talets komplettering», likasom ej heller någon skilnad
göres på Västerbotten och Österbotten, från hvilka båda landskap
ombud vid detta möte voro närvarande — redan under det
innevarande året och att samma utskrifning skulle verkställas efter
folktalet, så att alla öfver 15 och under 60 år skulle roteras och hvar
tionde till krigstjänst duglig karl uttagas; för de följande åren
1659 och 1660 skulle deremot utskrifningen ske efter gårdetalet2.
1 Endast ett exempel på hvad krigstjenstskyldigheten för den enskilde
hemmansägaren innebar må här anföras:
1 Seiwits by inom Neder-Torneå socken bodde vid tiden för det trettioåriga
kriget på sin hemmansdel om ’/« hemman en gårdsbrukare, Peder Olofsson. Denne
utgkrefs till krigstjenst och deltog »i många tåg, så länge han något orkade»,
hvarefter han utströks ur milorna; men för sin gård måste ban sedan efter hvartannat
sätta tvänne sina söner, hvilka båda »för fienden borta blefvo». Till sist kom ock
turen till hans yngste, ännu blott 15 år gamle son. Fadren var »utgammal, blind
och utfattig». Nn lade sig dock socknen ut för denne. Den 11 aug. 1644 uppsatte
socknens 12 edsvurne en supplik härom till K. M. Begeringen aflät med anledning
häraf en skrifvelse till landshöfdingen i länet, hvilken skrifvelse dock icke finnea
kvar, förmodligen blef dock svaret en frikallelse för ynglingen från krigstjensten.
2 F. F. Carlson, Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset,
del I, sid. 268, uppgifver, att i Västerbotten, där den ständiga roteringen redan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
