Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
b. w. b.
år till att beså åkern, så ock de som, i stället för bröd ooh säd,
blott hade agnar och barkekakan att lefva af, därifrån »kulle
förskonas. Denna afgift skulle beräknas efter 6 d:r s:mt i
månaden för hvar dragon och 5 hela mantal anslås för en man.
Från landskapet skulle således på detta sätt utgå omkring 1,000
d:r s:mt i månaden. Naturligtvis upphörde denna beskattning
på samma gång freden med Danmark afslötB.
Utskylderna till krigsfolket voro för länet på 1680- och
1690-talen så ordnade, att för hvar knekt skulle såsom
»vinterkost» eller s. k. hemkall levereras 2 Ltt säd och 2 LU
victualie-persedlar; dessa utskylder belöpte sig för hela landskapet till
2,200 L® säd och 2,200 L« victualiepersedlar årligen, i
penningvärde uppgående till öfver 30,000 d:r k:mt, enligt en
lands-höfdingsskrifvelse af år 1692, hvartill kom knektelegan på 3 à
400 d:r k:mt samt öfver- och underofficerarnes »service».
Att knektetjänsten var af allmogen fruktad och att äfven
rymningsförsök förekommo, är icke underligt. Sådant förekom
dock mest bland de österbottniske finnarne. Ar 1659 rymde
öfver 100 man nyutskrifna österbottningar. »På en stor del af
dem hafver jag måst låta slå jernbultar, att de icke åter rymma
skola», skrifver landshöfdingen J. Graan. Ar 1678, då nyutskrifna
västerbottniska knektar i närheten af Sundsvall påträffade de
föregående året utskrifna tredjemännerna, nu på väg från
Jämtland till armén i Skåne, och sågo huru ömkligt de voro klädda
och hörde huru de fått lida af hunger, nedlade öfver 250
man sina gevär och rymde till sin hemtrakt, där de i det inre
landets skogar sökte dölja sig. Flertalet af de rymmande voro
»finska och Torneå knektar, som mycket hafva varit vane att
rymma», skrifver landshöfdingen. Landshöfdingen förfrågar sig
hos konungen om de ertappade, »som icke hafva velat
framkomma, sedan jag hafver låtit dem eftersöka», skulle dömas
eller lottning skulle äga rum och om de efter krigsartiklarne
skulle dömas till lifvet och huru? »Dock, oförgripligen att säga»,
heter det, »gifver galgen större skräck, helst uti Torneå socken».
"Vidare frågas om saken skulle underdånigst refereras, förr än
executionen skedde. Konungens svar af d. 15 juni samma år
blef, att »därmed skulle förfaras efter hvad uti slika händelser
plägar ske».
Många lemnade landsorten för att undgå de tryckande bördor,
som hvilade på befolkningen, men »detta missbruk» stäfjade lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
