Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
l. 8tavKn0w
rättskipningen. Deputationen bemötte således de invändningar,
som 1738 gjordes mot den då föreslagna högsta domstolen, och
hade lyckats gifva samma tanke en så lämplig form, att förslaget
mycket väl kunde passera för en förbättring af R. F., utan att
behöfva framstå såsom någon egentlig ändring af dess principer.
Den följande riksdagens J. D. glömde icke bort det
uppskjutna förslaget. Den uppdrog genast i början af riksdagen åt
landshöfding Silfwerschöld att genomse den föregående J. D:s
akter angående justitieärendens afgörande i rådet och att
inkomma med förslag härom1. Det förslag, som landshöfding
Silfwerschöld meddelade deputationen d. 19 mars, blef dock
något helt annat. Det gick endast ut på, att J. D. skulle hos
R. St. rekommendera, att vid infallande rådsledigheter rådet så
skulle besättas, att 4 af dess medlemmar blefvo lagfarne och , i
domarevärf profvade män. R. St. skulle således genom en
instruktion till sina rådselektorer ersätta bristen på ett stadgande
i R. F. om, att ett visst antal riksråd skulle vara lagfarna.
Deputationen antog detta förslag, och ett betänkande härom,
dateradt d. 16 april 1765, nedsändes till R. St. Bland andra
motiv påpekades, att af de dåvarande riksråden voro endast 2,
som förut förrättat domarevärf; då dessa genom sjukdom eller
laga förfall varit hindrade, hade enligt Just. Rev:s protokoll
målen företagits och afgjorts, utan att ett enda i lagskipning
förfaret riksråd varit närvarande.
J. D:s förslag från år 1762 öfvergafs således nu. Orsaken
därtill tycks hafva varit misströstan att kunna genomdrifva någon
som hälst genomgripande förändring. I allmänhet synes under
den sista delen af frihetstiden tron på grundlagarnes förträfflighet
och ofelbarhet hafva blifvit något minskad. Den begynnande
frihetstidens säkra hopp om en guldålders snara inträdande, så
fort enväldets skadliga följder blifvit botade, och den glada
tillförsigt, med hvilken man då grep sig an med reformer i alla
riktningar, kväfdes och dog under massan af förfelade afsigter.
Icke ens det högst tama förslag, som J. D. nu vågade sig
fram med, gick igenom. Det bortfuskades på vägen genom
presteståndets något ovisa nit. Det var en gammal idé i presteståndet,
som vid nästan hvarje större riksrådsval låtit höra af sig, att
elektorerna borde alltid välja riksrådskandidater så, att 4 i rådet
1 J. D. Prot. 19 febr. 1765.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
