Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
flickan, som tidigt röjde en liflig fantasi och ett känsligt lynne, ha
fått en ganska grundlig, ja en halft lärd uppfostran; men på samma
gång grunden lades till ett varaktigt intresse för litteraturen,
utvecklades äfven i landtlifvets enslighet ett lifligt sinne for naturens
skönhet. Det återstod för henne att göra sitt inträde i stora världen;
det skedde under hägnet af en annan högboren fränka, hertiginnan
af Aiguillon. Det var i hennes familj som den brådmogna unga
damen för första gängen kom i beröring med Sverige, detta land,
som med tiden skulle för henne fiå en så säregen dragningskraft;
baron Ulrik Scheffer, den tiden svensk envoyé i Paris, umgicks som
vän i det Aiguillonska huset; den vackra och begåfvade flickan
intresserade honom och han blef henne en rådgifvare vid hennes
fortsatta studier. Ännu ett återstod — att åt den femtonåriga
finna en lämplig make — och den omsorgen åtog sig hennes far.
En vacker dag fick mille de Richelieu höra, att hennes giftermål var
afgjordt och samma dag blef hennes blifvande gemål henne förestäld.
Han tog plats vid hennes sida; »hon lyfte sina ögon upp mot honom,
såg på honom snabbt och strängt. Han misshagade henne». Det
var grefve Egmont, en af Europas förnämsta ädlingar, markis, furste,
hertig till många domäner, grand af Spanien, riddare af gyllene
skinnet, samt omätligt rik, för öfrigt en redbar man och en tapper
krigare. Ett par veckor efteråt egde bröllopet rum — så knötos de
äktenskapliga förbindelserna i Frankrikes förnäma värld — och den
kungliga familjen undertecknade äktenskapskontraktet; ännu ett par
veckor och grefve Egmont skildes för en längre tid från sin unga
maka; han måste jämte svärfadern draga i fält. Den så brådstört
slutna förbindelsen synes ej ha varit olyckligare, än sådana partier
pläga vara, snarare tvärtom. Grefve Egmont var ytterst
aktningsvärd, ehuru något pedantisk och torr; de båda makarna voro för
öfrigt ofta skilda åt, då fälttåg eller affärer påkallade grefvens
närvaro i olika delar af Europa. Någon kärlek lärer icke kommit i
fråga, men grefvinnan respekterade sin make och var honom trogen.
Om någon gång en klagan undföll henne öfver bruket att förena två
personer, utan att de lärt känna hvarandra, innan allt var afgjordt
och en brytning för sen, kan man ej undra däröfver, lika litet öfver
att detta hjärta, som syntes skapadt att älska, en gång kunde komma
att fattas af en svärmisk kärlek, när sällsamt sammankedjade
omständigheter kommo de finaste strängarna i hennes själ att dallra.
Efter några år tog m:me d’Egmont sin ordinarie bostad i Paris,
där hon plägade fungera som värdinna vid sin faders bord. Vacker,
spirituell, rik och förnäm, var hon som kallad att öfvertaga spiran i
detta samhälle, där damerna voro »drottningar» och i sina salonger
gåfvo tonen i sällskapslifvet, icke blott för moderna, utan äfven i
literaturen och till och med i politiken. M:me d’Egmonts litterära
intressen ha vi redan berört; Voltaire hörde till faderns närmare
vänner, och hon själf uppträdde snart som en gynnarinna och
beskyddarinna för författarne. Jean Jacques Rousseau skref noter och
samlade blommor för hennes räkning eller föreläste i hennes salong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
