Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III OCH MADAME D*EGMONT
159
innehållsrik, Gustaf III stod som bekant i korrespondens med andra
damer af den franska societeten och torde af mer än ett skäl ha satt
värde därpå. Men liksom ingen af dessa så, som grefvinnan Egmont,
nedlagt hela sin själ i sina bref, så syne» ej heller konungen yttrat
sig till någon så öppenhjärtigt som till henne. Redan dagen efter
hans afresa skrifver grefvinnan sitt första bref, och författarinnan till
denna lefnadsteckning meddelar vidlyftiga utdrag ur detta och de
följande. Yid sidan af det smicker och den vördnad, som adressatens
höga rang kräfde, finner man i dessa skrifvelser så många vittnesbörd
om en ädel, frisinnad och entusiastisk karaktär, att man ej kan neka
brefskrifvarinnan sina sympatier. De utdrag af denna brefväxling,
som genom Geffroy blifvit bekantgjorda, ha också af en författare
Bådan som Taine användts som dyrbara dokument vid teckningen af
de härskande tänkesätten i Frankrike under tiden närmast |ore den
stora franska revolutionen. Brefväxlingen omgafs med den största
försigtighet, ty »alla bref med posten blifva öppnade», skrifver
grefvinnan, och konungens oförsigtighet att begagna sig af detta
fortskaffningsmedel hade ock till följd, att hans bref en gåDg föll i
händerna på hertigen af Aiguillon, hvilket åter utsatte hans väninna,
redan sjuk, för scener, som tvifvelsutan bidrogo att påskynda hennes
död. Själf hade hon uppfunnit ett eget slags chifferspråk, hvari
Ludvig XV figurerar under namnet m:me de la Marek, dauphin under
namnet »le nouvel acteur», hertigen af Aiguillon såsom Leksiin
o. s. v.
Lifligast var måhända brefväxlingen under några månader 1771,
då grefvinnan Egmont vistades på familjeslottet Braisne i Picardie.
Hon befann sig där nästan som i förvisning, sedan hon genom sin
modiga vägran att åtfölja kusinen, den nye utrikesministern d’Aiguillon
på tacksägelseuppvaktning hos grefvinnan du Barry, ådragit sig icke
blott dennes och favoritens, utan äfven fadrens vrede och förbittring.
Det är härifrån hon bl. a. skrifver till konungen den 1 sept. 1771: »första
målet för mina önskningar, Sire, är, att Ni måtte lyckas att
tillintetgöra den förskräckliga korruptionen vid edra riksdagar. Där
egennyttan härskar, kan dygden ej finnas. För den skull måste ert rike
blifva oberoende af hvaije annan makt — — — Att öka er egen
myndighet är utan tvifvel första steget till denna förändring. Men
tillåt aldrig att vägen öppnas’ för godtycke och iakttag alla yttre
former, som kunna göra det omöjligt för edra efterträdare att
upprätta enväldet. Må er regering blifva tidehvarfvet för en fri och
oberoende styrelse, ej källan till en oinskränkt myndighet: det är
hvad Ni ej kan nog öfverväga i dygdens helgedom–En monarki,
inskränkt genom lagarna, synes mig vara det lyckligaste
regeringssättet. Aristokratiska republiker aflägsna sig snart från rättvisan och
friheten; demokratiska republiker passa ej för stora stater — — —
Jag tror därför att Ni skall göra svenskarnes lycka genom att
utvidga er makt, men, jag upprepar det, om Ni ej upprättar skrankor,
omöjliga för edra efterträdare att öfverskrida, och som göra ert folk
oberoende af en konungs oduglighet, en mätress’ fantasier, en mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
