Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENOT OXENSTJERNA OM SVENSKA POLITIKEN 1660
165
•stod, att de till Polen utsände legaterna skulle lofva, att en svensk
armé af 20,000 man skulle sändas till Preussen vid första öppet
vatten, för att hindra kejsarens planer pä polska kronan; men
härunder var endast en »färga» förborgad; den innersta meningen med
-den svenska arméns afsändande var att tvinga polackarne att välja
■en fransk prins till tronföljare, medan ännu Johan Casimir lefde.
Detta &ter var endast en intrig af polska drottningen, som med
Sveriges hjälp ville på Polens tron upphöja hertigen af Enghien,
som skulle förmälas med hennes systerdotter; hvad medel denna
drottning användt att förmå några af legaterna i Olivo att befordra
dessa hennes planer, »var», säger B. O., »mig och flera väl bekant».
Genom sina kraftiga föreställningar mot dessa planer hade emellertid
B. O. senare lyckats utverka, att de flesta af hans kolleger i rådet
skiftat mening och att Schlippenbachs instruktion blef så omändrad,
att han skulle »alls intet sluta», utan allenast taga saken »ad
referendum». Att Schlippenbach sedan under utresan drunknat, har ansetts
mäkta »ominöst». B. 0:8 hållning i detta fall hade emellertid ådragit
honom mycken ovilja. Hans afundsmän i regeringen hade låtit sig
angeläget vara att skaffa honom ur riket, och han hade mot sin vilja
måst mottaga posten som generalguvernör i Livland.
Så framställer B. O. anledningarne till Schlippenbachs
beskickning år 1660 och förhandlingarne om denna i den svenska
rådkammaren. Mot denna framställning kunna i sanning icke få
anmärkningar göras — och detta såväl i afseende på enstaka
detaljuppgifter, som ej minst i afseende på andan af det hela. I det
senare fallet kunna vi hänvisa till den utredning af alliansen i fråga,
hvilken vi varit i tillfälle att göra vid tecknandet af Sveriges
forhållande till Byssland under denna tid1. Det framgår af denna, att
det just varit detta förhållande, som vid denna tid i främsta rummet
bestämt riktningen nf Sveriges utrikespolitik, att den allians med
Polen, om hvilken nu talades så mycket i svenska rådet, närmast
var afsedd, att skaffa Sverige en snar och förmånlig fred med
Ryssland — äfven de ifrigaste förespråkarne för en dylik allians
försummade ej att främst framhålla dess nytta i detta afseende — och att
tvisten inom rådet icke så mycket rörde sig om, huruvida man borde
afsluta en allians med Polen eller ej, som fastmer därom, huruvida
ett anfall på Ryssland i förening med Polen vore att föredraga
framför försök till en fredlig uppgörelse med tsaren. Men icke med ett
ord omnämner B. O. Sveriges förhållande till Ryssland; redan detta
måste göra hans framställning i högsta grad skef. Att alliansen,
frånsedt det syfte, som nyss nämnts, äfven var ämnad att förhindra,
det en österrikisk — liksom äfven en brandenburgsk eller rysk —
furste vunne tronföljden i Polen, är visst, liksom ock, att detta blef
dess hufvudändamål, sedan forhållandet till Ryssland afgjordt antagit
en fredligare karakter. Säkert är äfven, att drottning Marie Louise,
Johan Casimirs gemål, arbetat på att vinna Polens krona åt en fransk
’ Öfven »nf. »t. VI, as. 92 ff.
Bi,t. Tidskrift 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
