Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN ST 0XBN8TJEBNA OM BVENSKA POLITIKEN 1660
169
den utseendet af ett nytt krig» föregifvit, att man »endast skulle med
Polen förena sig till utförandet af ryska fejden» — detta vid en
tidpunkt, då Sverige utan fråga befann sig i ett högst osäkert
förhållande till Ryssland och då det »ryska väsendet» afgjordt i främsta
rummet lade beslag på den svenska regeringens uppmärksamhet!!!
Med en försigtighet, under hvilken misstron synes lysa fram, hafva
däremot Tham och Carlson, begagnat sig af »deduktionen», hvilken
visserligen förledt dem till de ofvan anförda misstagen, men som
eljest knappast kan sägas hafva gifvit färg åt deras framställning.
Och i sanning — en sådan försigtighet är väl på sin plats.
Då Bengt Oxenstjerna i det bref till sin konung, hvarmed han
beledsagade denna »deduktion», anhåller, att denne ville vara »så mild,
att denna välmenande skriften ej måtte komma till andras cognition
och omdöme», — en anhållan, som denne synes hafva uppfylt — så
kan man ha skäl att fråga, huruvida denna hans önskan hade sin
grund så mycket däri, att han, som han själf säger, ville »undfly
fast mera vidlyftighet och deras vrånga uttydning, som ej finna deras
räkning vid, att sanningen kommer i dagsljuset» som däri, att han
ej mäktade fullt »maintenera», hvad han »i så måtto avancerade» —
hvilket han förnekar. Ty både Schlippenbach och De la Gardie —
för att blott tala om den del af »deduktionen», hvarom här varit fråga
— voro visserligen döda, men ännu lefde nog en och annan, som
ur eget minne — eller ur rådsprotokollen — skulle kunnat anföra
ett och annat, som möjligen för Bengt Oxenstjerna skulle hafva tett
sig som en »vrång uttydning», men hvarigenom helt säkert, mera än
hvad som skett genom hans »deduktion», sanningen »kommit i
dagsljuset».
John E. Nordwall.
Philip Sadlers beskickning till Siebenbürgen 1626.
I en detta år utgifven och försvarad akademisk afhandling1 har
licentiaten Kakl Wibling lämnat en intressant inblick i en del af
vår historia, som torde få räknas till de sällan beaktade, ja rent af
mörka partierna af henne: våra diplomatiska och militära förbindelser
med Siebenburgen (Transsylvanien). Det var under det trettioåriga
krigets tid, i kampen mot en gemensam fiende, katolicismen,
förkroppsligad i huset Habsburg, som de till läge, språk och sed från
hvarandra så vidt skilda folken svenskar och ungrare sträfvade att
1 »Sveriges förhållande till Siebenburgen 1623—1648» (211 s. 8:0, Lund
1890. Pris 2 kr. 50 öre).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
