Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185 PONIATOV8KI8 BERÅTTBLSE OM SINA ÖDEN
ha uppmuntrat dem att göra hvad som höfdes goda medborgare och
republikaner skildes han från dem i sämja och vänskap, fullföljande
sin egen plan och låtande sina trupper tåga i små dagsresor mot
Krakau.
När man försporde sachsarnes rörelser med en styrka af 22,000
man förutom en kår af kronarmén, skref skattmästaren Sapieha i
samråd med grefve Piper, utan konungens vetskap till general Mörner,
öfvertygad att denne icke hade mycket att göra i Litthauen, där
Sapieha ensam kunde hålla stånd mot Oginski, att han skulle rycka
fram med sin kår och förena sig med konungen, för att ej denne
med en handfull folk skulle blottställa sig mot en här af 30,000 man.
Svenske konungen fortsatte sin marsch, men på 15 mils afstånd
från Krakau vid Kielce fann han sina trupper tämligen uttröttade,
hvarför han gjorde 8 dagars halt. Grefve Piper och storskattmästaren
af Litthauen tillstodo då för konungen hvad de hade gjort med
afseende på Mörner. Konungen upptog denna underrättelse till en
början rätt illa, men lugnade sig snart i betraktande af deras nit och
goda afsikter, stridslusten fick dock öfverhand, utan att han visste
huruvida general Mörner var nära eller fjärran, och order gafs om
uppbrott. Underrättelse om general Mörners anryckande kom
emellertid mycket lägligt; dagen före slaget vid Klissov förenade han sig
med konungen en mil från Pinczov, där sachsiska hären hade lägrat sig.
Konung August utskickade en trupp af 250 ryttare för att
kun-skapa, hvilka, tack vare skogarnes skydd, kunde falla öfver svenskarnes
lägervakt. De rönte emellertid ett kraftigt motstånd, kastades öfver
ända och förföljdes ända till ett bakhåll, som sachsarne kvarlemnat
i skogen. Några sachsiska fångar berättade, att armén stod på blott
11/2 mils afstånd, hvilket i hög grad gladde konungen, som hoppades
på kamp och seger. Han förkunnade först nyheten för sin här och
lifvade hvar och en genom eget exempel till tapperhet, försäkrande,
att man endast hade att välja mellan att segra eller dö. På natten
gaf han själf vid midnattstid signal till uppbrott och när han fått
alla på benen, lät han i daggryningen hären marschera. Kl. 10 på
morgonen kom han i åsyn af det fientliga lägret och försökte själf,
efter att ha rekognoserat fiendernas ställning, att angripa dem från
den lämpligaste punkten. Han sökte att komma dit fram på deras
venstra flygel, men den sumpiga marken hindrade honom att utföra
sin plan. Han lät därför göra halft venster om, för att angripa
dem på högra sidan, tågande med hären längs de fiendtliga linierna,
hvilka skyddades af träsket, som tycktes vara otillgängligt.
Denna manöver gaf fienden tid att bilda slagordning och till en
början att med 36 kanoner beskjuta svenskarne, hvilka blott hade
två små signalkanoner.
Sedan order gifvits å ömse sidor, började drabbningen på
sachsarnes högra flygel. Polackarne och grefve Fleming gjorde första
angreppet, men redan efter första gevärssalvan drogo sig polackarne
åt sidan, och grefve Fleming blef tillbakaslagen. Han återkom
emellertid och förnyade tre gånger sitt angrepp med nytt kavalleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
