Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
P0NIAT0V8KI8 BKRlTTEI.SK OM SINA ÖDEN
Det sachsiska infanteriet betäckt af frisiskt rytteri sammandrabbade
med det svenska. När de efter en ömsesidig salva närmade sig och
angrepo hvarandra med värjan i hand, kunde ingenting motstå
svenskarne. Sachsarnes högra flygel, som bättre kände terrängen än
svenskarne, öfvergick emellertid träsket, som syntes de senare
impraktikabelt, och angrep venstra flygeln, men möttes här af kraftigt
motstånd, och drabbningen blef allmän. Sachsiska armén sökte,
slagen på alla håll, sin räddning i flykten. Nära 2,000 gjordes till
fångar; på valplatsen stannade nära 5,000. Läger och tross med
stora rikedomar och hela krigskassan tillföllo segrarne, liksom äfven
artilleriet. Bland fiendens bagage tog man mer än 200 vagnar
upp-fylda af officerarnes hustrur. De rönte mycken artighet hos
svenskarne, som långt ifrån att låta plundra dem sökte förströ dem i deras
fångenskap. För mycken uppmärksamhet å officerarnes sida för detta
vackra byte kom dock konungen att frukta för deras förvekligande,
och som han själf för öfrigt ej ville besväras af kvinnfolk, lät han
under en eskort på 200 ryttare ledsaga dem till Schlesien» gräns
och gifva dem friheten.
Man fann icke rådligt förfölja fienden för att icke förderfva
rytteriet, som redan var ytterligt utmattadt. Konungen kvarstannade
på valplatsen, dels för att låta hären hvila ut, dels för att vidtaga
ytterligare anordningar och vårda sina sårade, hvilkas antal uppgick
till omkring 900, och begrafva sina omkring 1,400 döde, bland hvilka
befann sig hertigen af Holstein, som djupt saknades af konungen,
sin svåger. Under 500 mans bevakning kvarlemnades de sårade i
slottet Pinczov, beläget en mil från slagfältet, och konungen stälde
tåget mot Krakau efter att hafva fått underrättelse om att friska
sachsiska trupper på 7,000 man anländt till härens förstärkning samt
att Krakau satte 8ig i försvarsskick.
Då konungen af Polen erfor att den svenske konungen var i
antågande, ansåg han icke rådligt att invänta segrarne utan beslöt
att styra kosan mot Tarnovs bergstrakter. Vid underrättelsen därom
togo svenskarne vägen åt samma håll, men lyckades endast upphinna
fiendens eftertrupp vid floden Raba. Denna eftertrupp tog sin
tillflykt till en skog, lemnande några trossvagnar i sticket. För att
gifva sina trupper en välbehöflig hvila tågade konungen till Krakau
och stannade någon tid i staden och dess omgifningar. Han råkade
där genom en olyckshändelse få sitt högra ben krossadt ofvanför
knäet, i det hans häst med full fart rusade mot stängerna till
general Stenbocks tält Före slaget vid Klissov hade han befalt
grefve Gyllenstierna att med de pommerska trupperna förena sig
med honom, men då desse anlände, nöjde han sig med att låta dem
passera revy och skickade dem tillbaka dit, hvarifrån de kommit,
emedan ban ansåg sig icke hafva behof af dem.
Under den tid konungen af Sverige egnade sig åt hvilan,
inträngde sachsarne i landet och förlade sitt infanteri till Thorn, som
1 Händellen berätta* något olika hos Carlson, anf. arb. s. 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
