Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
och det våld, som öfvats mot de deputerade. Konfederationen utlät
sig med ganska stor häftighet, hvarvid emellertid konungen af Polen
ännu skonades; man gjorde nämligen det förbehållet, att man
förenade sig för att upprätthålla konung och lag, men salvo vineulo
pactorum conventorum. Detta förbehåll behagade högeligen svenske
konungen och kom honom att gynna Stor-Polens handlingssätt.
Exemplet följdes af andra palatinat, hvilka samlades i Varsjav för
att där bilda en allmän konfederation. Det är vid denna tid man
började tänka på exvinculationen [konungens afsättning], hvartill
lagarne berättigade, och se sig om efter en person, den där egde
nödiga förutsättningar för att intaga tronen. Hela Stor-Polen och
äfven de andra palatinaten vände sina blickar mot prins Jakob
Sobieski. Församlingen i Varsjav blef talrik, då man börjat
förhandlingarne med den allmänna konfederationens myndighet och i
närvaro af kardinal Radziejovski och många senatorer och adelsmän;
svenske konungen ditsände deputerade med besvär mot polske
konungen, hvilken egenmäktigt utan samråd med republiken och utan
anledning till klagomål infallit i hans provinser, börjat ett orättmätigt
krig och därefter velat sluta fördrag på republikens bekostnad med
uppoffring af dess provinser. Sedan konfederationen undersökt alla
dessa autentiska klagomål, till hvilkas styrkande originalhandlingar
framvisades, skred den till exvinculationen och faststälde dag för en
församling till anställande af nytt val. Då konungen af Polen fick
underrättelse härom, lät han med kejsarens tillstånd på vägen till
Breslau gripa furstarne Jakob och Konstantin samt föra dem fångna
först till Leipzig och sedan till Königstein. Furst Alexander, hvilken
icke åtföljt sina bröder, vågade icke lemna Breslau, förrän svenske
konungen låtit hemta honom med en eskort, som ledsagade honom
till Varsjav. Då furst Jakob icke mera kunde komma ifråga, voro
ständerna ganska hågade att uppsätta furst Alexander på tronen.
Emellertid infann sig palatinen af Posen, som sedan valdes till Polens
konung, i Heilsberg för att med svenske konungen rådgöra om den
politiska ställningen. Efter åtskilliga rådplägningar vände palatinen
tillbaka till Varsjav, där såväl han som kardinalen och alla de som
befunno sig i staden gjorde sitt bästa att förmå furst Alexander att
emottaga kronan. Då denne emellertid visade sig obeveklig, hoppades
de, att svenske konungen lättare skulle kunna öfvertala honom, helst
han själf begaf sig till Heilsberg för att tacka denne för hans beskydd.
Vid hans ankomst till staden mottog konungen houom på det nådigaste
sätt och sökte medelst högtidliga löften om bistånd öfvertala honom,
men då han såg sig ur stånd att böja hans hårdnackenhet, försäkrade
han honom det oaktadt om sitt beskydd samt lät honom slippa att
återvända till Varsjav. Hans afslag bedröfvade hela församlingen.
Konungen af Sverige, som emellertid icke afstod från fullföljandet af
sina planer, uppmanade genom en skrifvelse församlingen i Varsjav
att icke förlora modet utan vända Bina tankar åt annat håll. Kardinal
Kadziejovski, som afgaf svar, föreslog hertigen af Lothringen i tanke
att denne gynnades af hofvet i Wien och ville han sända grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
