Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
P0NIAT0VSKI8 BERÅTTELSE OM SINA ÖDEN
önskade. Långt ifrån att lyssna till hans föreställningar mottog
kardinalen honom på det mest högdragna och stolta sätt, sägande
att han vore ännu för ung att eftersträfva konungavärdigheten och
att i hans närhet funnes många, som flere gånger gjutit sitt blod
för fosterlandet. Då palatinen hörde det talet, antog han i sin tur
en stolt ton, påtog sin hufvudbonad och sade till kardinalen, att han
kommit till honom i de bästa afsigter för att gynna hans planer och
hade aldrig väntat att blifva upplexad på ett så föraktfullt sätt.
Som han insåg, att hans eminens icke var i stånd att taga reson,
förklarade han sig inför generalförsamlingen skola redogöra för
resultatet af sitt besök. Han hoppades äfven, att kardinalen, som nu
visade sig så stolt, följande dag skulle nödgas kyssa klädningsfällen
på honom, såsom sin laglige konung. Hvarpå han aflägsnade sig
smällande häftigt igen dörren. Vid återkomsten till
generalförsamlingen redogjorde han i korthet och utan öfverdrift för kardinalens
vägran med den påföljd, att den förbittrade adeln genast ville skynda
till kardinalen för att i handling visa honom sitt trots. Palatinen
lyckades emellertid afvända detta, men alla yrkade ifrigt, att valet
skulle påskyndas och förmådde biskopen af Posen att skrida till
utnämnande af palatinen af Posen grefve Leszczynski. Biskopen
upprepade då enligt sedvänja trenne gånger frågan om alla vore ense i
valet af palatinen, och då alla med en mun ropade: »Lefve konung
Stanislaus Leszczynski b utkorade han honom till Polens konung.
När lugnet i någon mån blifvit återstäldt, framträdde två ombud
från palatinatet Podlachien, Jeruzalski och Gasovski, slägten Sapiehas
kreatur, och anhöllo om tillåtelse att få taga till orda. Då detta
blifvit dem beviljadt, sade de sig icke hafva något att invända mot
konung Stanislai person; dock önskade de, på det församlingen måtte
blifva fulltaligare, att man inväntade åtskilliga deras medbröders
ankomst. De begärde därför några dagars uppskof på uppmaning af
storskattmästar Sapieha, hvilken hyste en hemlig afund mot den
nyvalde konungen. Han visste dessutom, att storgeneralen sändt
hemliga order att rycka fram till kronarmén, som bestod af adeln under
befäl af hans bror storkammarherre Lubomirski och hans brorson
kvartermästaren (obozny), också en Lubomirski, på det att de
anländande soldaterna i förening med adeln skulle blifva de
bestämmande vid valet, och väntade för öfrigt att en splittring skulle
inträffa. På dessa grunder hoppades han, att adeln för att undvika
söndring skulle välja en tredje person, hvilken då skulle blifva han
själf eller hans son, pisarz [»skrifvare»] i Litthauen. Dessa planer
misslyckades emellertid, och ehuru adeln var okunnig om deras
ändamål, vägrade den bestämdt att gifva sitt samtycke till det
begärda uppskofvet. De två ombuden lugnades, hvarefter förhandlingarne
kunde återupptagas. Det är på dessa nu nämda protester, som
konung August och hans parti så ofta beropat sig. Nu skedde
proklamationen, hvarefter alla begåfvo sig till S:t Johannes’ kvrka,
där te deum sjöngs och tacksägelse gjordes för det enstämmiga valet
[den 2 juli 1704].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
