Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
åtföljde hären. Då de båda härarne befunno sig på föga afstånd
från hvarandra, endast skilda åt genom en skog, började storgeneralen
Lubomirski uppställa i slagordning sina trupper, hvilka såsom det
tycktes, voro i godt stånd och själfve hågade till strid. Men under
det storgeneralen sålunda skenbarligen lade i dagen nit och trohet,
kunde man, på grund af den långsamhet, hvarmed han gick tillväga,
lätteligen se, att hans afsigter voro föga uppriktiga. Då konungen
emellertid önskade draga fördel af härens goda sinnesstämning,
be-falde han grefve Poniatovski att med några af trupperna rekognosera
fienden och om möjligt locka honom till en strid, som skulle föra
honom närmare den polska hufvudhären. Rekognoseringstrupperna
som synbarligen mottagit hemliga order af sin general, gjorde, sedan
de väl kommit midt in i skogen, falskt alarm och började, utan att
fienden kommit inom synhåll, afiossa några pistolskott, hvarefter de
genast i största hast togo till reträtten, lemnande efter sig grefve
Poniatovski, som endast ledsagades af några sina tjenare. Då grefven
insåg omöjligheten af att återförena de flyende under sitt befäl,
begaf han sig ensam genom skogen för att rekognosera fienden,
hvilken han fann sysselsatt äfven den med att uppställa hären till
strid. Som han emellertid ingenting kunde uträtta med blott ett
tiotal ryttare, vände han tillbaka till konungen, hvilken redan erhållit
underrättelse om hans föregifna död.
Innan hans återkomst hade storgeneralen rådt till att sända
kron-kvarterftiästareii (obozny) Lubomirski för att i egenskap af
gammal vän underhandla med general Brandt. Detta råd, som
gillades af konungen, blef också följdt till sorg för alla rättänkande.
Vid herr kvartermästarens återkomst var storgeneralen af den meningen,
att packningen och de 150 svenskar, som utgjorde konungens
lif-vakt, skulle öfvergifvas under förevändning, att de skulle vara till
hinder för den öfriga hären, som borde söka kringgå fienden för att
fortsätta tåget mot Leopol, där man trodde, att svenske konungen
uppehöll sig.
General Brandt som å sin sida icke heller vågade alltför mycket
lita på de sina, fattade ett liknande beslut, nämligen att i skogen
passera förbi fienden och fullfölja sitt tåg i riktning mot Varsjav.
Denna plan var emellertid alldeles obekant för polske konungen.
Vid mörkrets inbrott lät konungen kalla till sig grefve Poniatovski,
hvilken han befalde att så fort som möjligt uppsöka svenske konungen
för att underrätta denne om den belägenhet, i hvilken han befann
sig, samt upplysa honom att på storgeneralens trohet föga vore att
lita, enär konungen med säkerhet visste, att generalen hade i sinnet
att försäkra sig om konungens person genom att aflägsna hans
svenska lifvakt, för att på detta sätt skaffa sig fred med konung
August. Grefve Poniatovski, som genast begaf sig åstad, kom lyckligt
och väl förbi alla de fiendtliga trupperna och inträffade i Leopol
hos svenske konungen, hvilken tvänne dagar förut genom stormning
och utan ringaste manspillan bemäktigat sig staden. Som denna
krigshändelse emellertid var af ganska stor betydelse, torde man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
