Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
Alltjämt påskyndande sin marsch begaf sig konungen af Sverige,
åtföljd af konung Stanislaus, till den lilla staden Praga, belägen
midt emot Varsjav på andra sidan Veichsel [den 14 okt.]. Konung
August, som befann sig på slottet i Varsjav och hade sina trupper i
stadens omgifningar, gjorde min af att stänga vägen för svenskarne.
Emedan alla, såväl större som mindre båtar, borrats i sänk. kunde
de tre konungarne till en början icke företaga något annat än att
genom kikare betrakta hvarandra, allt under det de mönstrade sina
respektive förposter nere vid flodstranden. Konung August hade
låtit göra en redutt på det ställe, där Veichsel är smalast, emedan
han förmodade, att svenskarne där skulle söka öfvergå floden. En
dag, då konung August med grefve Vitztum och Gospod(?) red längs
stranden, steg svenske konungen också till häst och begaf sig tillika
med konung Stanislaus och sju eller åtta officerare åt det håll, där
redutten var belägen. Då nu de tre furstarne befunno sig i
hvarandras åsyn, tog grefve Vitztum till orda och frågade svenskarne, om
de icke snart ämnade gå öfver floden. Då svenske konungen märkte,
att ingen ämnade besvara frågan, befalde han grefve Poniatovski att
svara hvad helst han ville. Denne sade då, att de genast skulle
göra det, så framt de andra väntade. Härpå genmälde konung
August: »Kora bara och jag ger er mitt ord på att vi skola
invänta er». En jägare, som vanligen åtföljde svenske konungen,
siktade med sin reffelbössa på konung August, men hans herre
förbjöd honom att skjuta, och ehuru 150 sachsare funnos i redutten,
aflossades icke heller från fiendens sida ett enda skott. Grefve
Poniatovski, som kände sachsarne inledde ett samtal med dem,
hvarvid han kallade dem vid namn utan att uppgifva sitt eget, emedan
konungen förbjudit honom det, hvarpå dessa herrar när de sågo sig
igenkända, helsade artigt och togo vägen till slottet, under det
Bvenske konungen drog sig tillbaka till sitt läger i Praga
Då bristen på båtar hindrade eller rättare fördröjde brobyggandet,
tog man sin tillflykt till några trähus, hvilka söndertagna fingo tjena
som virke till två flottbroar. Så snart dessa materialier voro till
reds, befalde konungen general Stromberg att slå den ena bron öfver
floden nedanför Varsjav; den andra skulle föras på vagnar 4 mil
längre upp till en ort kallad Otfock, där man genast vid ankomsten
i daggryningen grep sig an med densamma midt för näsan på en
sachsisk postering, som stod på motsatta stranden. Nyfikna att få
veta, hvad som tilldrog sig, förhöllo sig fienderna till en början stilla,
men skyndade att stiga till häst, då de plötsligt sågo flottbron,
full-packad med infanteri, af strömmen drifvas bort i riktning mot andra
stranden. Man hade emellertid gjort en felaktig beräkning af flodens
bredd, så att bron, som befans vara alltför lång, krossades af strömmen
åt svenska sidan till. Detta hade till följd, att fotfolket, som befann
sig på bron, passerade floden skildt från den öfriga hären. Det
1 Norberg, anf. arb. I sid. 545, återger denna anekdot något olika. Enligt
honom är det Klinkowström, som för samtalet å svenska sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
