Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
svenskarne uppnådde Hadziacz [dec. 1708], förlorade de, förutom
nästan alla trossdrängar och många hästar, 3,000 man, som
omkommit på grund af den stränga kölden. Härens ruin blef
därigenom mer kännbar än någonsin. Män, kvinnor, hästar gingo
ohjälpligt förlorade. För att lifnära sig togo soldaterna ihjälfrusna
foglar, som dels sutto kvar på träden, dels lågo kringströdda på
marken. Konungen anlände det oaktadt till Hadziacz i tid för att
förmå ryssarne att draga sig tillbaka. Under sitt återtåg inlade
de 2,000 man i fästningen Yiprek, belägen på några mils afstånd
från Hadziacz. I hopp att öfverrumpla fienden följde konungen efter
densamma och företog midt på ljusa dagen en stormning af
fästningen, men som stegarne befunnos vara af otillräcklig längd,
misslyckades anfallet, och svenskarne förlorade 3,000 man jämte en
mängd framstående officerare. Då de belägrade insågo att de oaktadt
tappert motstånd slutligen måste duka under, samtyckte de till att
kapitulera, hvilket de ingalunda hade skäl att ångra, alldenstund
den ädelmodige konungen, som förstod att uppskatta tapperheten till
dess rätta värde, tillät officerarne behålla sina vapen och hela
packningen samt behandlade alla på grund af deras tappra försvar med
stor mildhet och godhet. Man marscherade därefter åt moskoviternas
sloboda. Tvänne föga betydande platser, Zierikov och Ochtyrka,
intogos, den förra genom stormning, den senare genom öfverenskommelse.
Vintern började emellertid gifva vika för våren, då man anlände till
Kolomak på endast åtta mils afstånd från Asien. Vid underrättelsen
om att fjorton ryska regementen kastat sig in i staden Pultava,
beslöt konungen att angripa dem och att öppna löpgrafvar utanför
staden, vare sig för att bemäktiga sig dem eller för att bana sig en
väg in i Ryssland, eller för att angripa tsaren med hela hans här och
framkalla ett afgörande slag, hvilket också skedde, men som man i
det följande får se, till olycka för svenskarne. Af den 30,000 man
starka svenska här, som ryckte ut ur Sachsen, utom en särskild
afdelning på 12 à 14 tusen man under Lewenhaupts befäl, återstodo vid
ankomsten till Pultava endast högst 18,000 man, hvilka till på köpet
voro i det bedröfligaste tillstånd i följd af de nästan ofattliga lidanden
de måst undergå under sina marscher på nära nog ofarbara vägar.
Men dessa 18,000 voro svenskar, eldade genom sin konungs exempel.
Man betraktade Pultavas eröfring som slutet på alla olyckor och
påskyndade därför belägringen med all ifver.
Tsaren, som gjorde sig noggrant underrättad om allt hvad svenske
konungen företog och som fruktade, att staden skulle falla i hans
händer, begaf sig till stället och slog läger på andra sidan floden
Vorskla. Belägringen drog ut på längden. Pultava försvarades på
det kraftigaste, och konungen hade till sitt förfogande endast
fältstycken, ammunition började tryta, lifsmedel voro svåra att finna
och den ringa mängd säd man lyckades anskaffa måste malas på
handkvarnar. Under det några voro sysselsatta därmed, måste andra
tillverka krut, andra åter försvara löpgrafvarne. Alla dessa
svårigheter fördröjde belägringsarbetena, och en ständig trötthet gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
