Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
afvaktade han helt lugnt deras ankomst i den tron att det vore
bättre att hela svenska hären förenades för att börja en verklig
batalj, hellre än att riskera en detaljstrid och sedan utsätta konungens
person för fara. Då fienden utan minsta hinder öfvergått floden,
började de med att förskansa sig, och fältmarskalken lät sina trupper
återvända till lägret. Den senare infann sig på aftonen hos konungen,
hvilken uttryckte sitt ogillande öfver hans handlingssätt. Hvad som
var gjordt kunde emellertid icke längre ändras.
Fienden nalkades mer och mer Pultava, allt under det han
ständigt förskansade sig, och belägringen fortgick som den börjat.
Då faran blef alltför öfverhängande, lät konungen kalla fältmarskalken
och generalerna för att hålla ett slags krigsråd. Därvid beslöts, att
man icke hade mera tid att förlora; fiendens läger måste anfallas.
Hären fick genast samma afton order att hålla sig redo till uppbrott
två timmar före solnedgången. Fältmarskalken skulle med rytteriet
falla fienden i sidan; infanteriet skulle angripa i fronten. Sedan
konungen lemnat 2,000 man i löpgrafvarne och skickat trossen under
betäckning af Albendeils regemente till ett ställe beläget en mil
därifrån, utsåg han 24 man. hvilka turvis, fyra och fyra, skulle bära,
den bår, på hvilken han hvilade. I första daggryningen fick man
sikte på fienden, som ännu sysslade med spaden för att uppföra
redutter och fullborda sina linier. Flera af dessa redutter
föllo-genast i svenskarnes händer, oaktadt den stora förödelse som
åstadkoms bland dem af det fiendtliga artilleriets 150 väl skötta kanoner.
Generalmajor Roos, som med sex af de bästa bataljonerna tagit
några redutter med kanoner, stannade på platsen af kärlek till
desse-eländiga pjeser i stället för att fullfölja anordningarna för slaget.
Ryssarne, hvilkas linier blifvit sprängda på flera punkter, började
vika, innan svenska rytteriet, som under natten tagit miste om vägen,
ännu hunnit anlända. Infanteriet, som gjorde angreppet, hejdade sig:
för att invänta dels general Roos, för hvilken ryssarne emellertid
redan spärrat vägen, dels rytteriet, som först mot slutet af striden
anlände, marscherande på kolonn. Då fienden märkte, att svenskarnes
ifver började slappas, började de ordna sig på samma terräng, och då
de sågo endast en handfull svenskar framför sig. stälde de upp sig
i slagordning. I denna första drabbning dödades största delen af
konungens bärare, och man såg sig nödsakad att midt under hetaste
striden ersätta dem med två hästar. Då konungen från sin bår
märkte att man genom overksamhet försummade att begagna sig af
de i början vunna fördelarne, sände han bud på bud till
fältmarskalken med förfrågan om hvad denne hade för sig. Men vare
sig denne herre redan var gammal och trött eller han genom ett
missöde hindrades att vidtaga de åtgärder som fordrades, nog af,
han endast grälade på alla utan att höra på någon. Han ordnade
icke ens sitt rytteri. Men då han såg fienden i sin tur rusta sig
till anfall, red han fram till konungen sägande att han ville leverera
batalj, emedan ingen annan utväg stode honom öppen. Konungen
svarade, att han skulle handla enligt hvad han ansåg rådligast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
