Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P0N1AT0V8K1B BERÄTTELSE OM 8INA ÖDEN
207
Konungen ville endast medtaga några hundra ryttare och följa Mazepa,
hvilken erbjudit sig att visa honom vägen. Till all lycka påträffade
man några små båtar, och sedan Mazepas kosacker simmande passerat
floden, fördes konungen, den siste som alltid, öfver till andra stranden.
Följande dag, den fjärde efter slaget, ryckte man fram i ödemarkerna,
på vägen till Bender. Lewenhaupt borde dessförinnan hafva brutit
upp. Ännu klockan nio på morgonen såg man honom likväl nere
vid Dnjeprs strand, hvilket väckte stor oro hos konungen.
Det var en lycka för konungen, att ryssarne, i öfverraskningen
öfver sin oväntade seger, läto honom oantastad undkomma. Slutligen
sändes furst Menzykov med 14,000 ryttare att förfölja honom.
Konungen fortsatte sitt tåg under ledning af kosackerna, hvilka ehuru
de ofta brukade jaga i dessa ödemarker, likväl voro dåliga vägvisare.
Ljudet af ett kanonskott förnams från trakten af Dnjepr. Man viste
icke, hvad det kunde betyda, meu misstänkte, att ryssarne voro i
annalkande. Första natten anlände en svensk officer, som efter
konungen öfvergått floden, och sedan han upphunnit truppen,
meddelade honom underrättelsen, att hela ryska hären stod vid Dnjeprs
strand, där general Lewenhaupt ännu befann sig. Andra dagen
trängde man allt djupare in i ödemarkerna, där man hvarken såg
byar, hus, vägar eller någonting alls. Det enda som anträffades på
dessa ofantliga slätter var höga monument af lera, hvarpå stodo 3,
4 ända till 9 statyer af ett ytterst ålderdomligt utseende. Man
anlände till ett ställe, där det fans en slags uttorkad graf.
Alldenstund lifsmedel saknades, måste man föda sig med sura körsbär, som
man plockade här och där från små buskar vid vägen. Vattenbristen
var i synnerhet- ytterst kännbar. Man befann sig i juli månad och
i ett land, där en stark hetta råder under sommaren, och soldaterna
voro nära att dö af törst. Grefve Poniatovski, som af konungen
fått i uppdrag att anföra truppen, emedan kosackerna och till
och med deras chef Mazepa visade honom som polack mera
förtroende än de andra, tyckte sig på långt håll från höjden af en
kulle se ett pilträd, hvaraf han slöt, att där borde finnas vatten
att tillgå. Han red i sporrstreck till stället och lyckades slutligen
upptäcka en källa. Denna händelse räddade konungens lilla skara
från döden.
Under natten till tredje dagen uppstod oro i lägret. Kosackerna
gjorde uppror mot Mazepa och ville plundra hans trossvagnar, som
inneslöt» stora skatter, fängsla honom själf och utlemna honom till
tsaren. Konungen ditsände grefve Poniatovski, som var känd och
äfven aktad bland dem, och oaktadt kosackerna voro 4 — 5,000 till
antalet och mycket talrikare än svenskarne, hvilka utgjordes af
endast några hundra ryttare, lyckades grefven, dels med maktspråk
dels med böner, stilla upproret och sålunda rädda Mazepa.
Påföljande dag deserterade emellertid 700 af de upproriske. Fjärde
dagen anlände man till ett moras, längs hvilket en väg ledde ända
fram till Bender. Men Mazepa öfvertalade konungen att tåga till
Oczakov, emedan dess pascha eller guvernör var hans vän och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
