Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
P0NIAT0V8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
där lättare skulle kunna öfvergå floden Bug, af de gamle kallad
Hyppanis, än om de tågade raka vägen.
Sedan Lewenhaupt måst gifva sig åt fienden, skickade furst
Menzykov general Volkonski i spetsen för sex tusen ryttare att
förfölja konungen. Volkonski gick öfver Dnjepr, Han hade därefter
två vägar att välja mellan: den ena ledde in i ödemarkerna, dit
konungen begifvit sig, den andra till Czehryn1. Den ryske generalen,
som icke trodde, att konungen skulle tränga in i vildmarken, skyndade
i ilmarscher till Czehryn. Efter en dags förlopp upptäckte han
emellertid sitt misstag, vände därför tillbaka samma väg, som han
kommit, och fördjupade sig i ödemarkerna. Han hade gått till väga
med en sådan skyndsamhet, att han anlände till moraset kort efter
det konungen begifvit sig därifrån. Han följde alltjämt konungens
spår, men tog under natten miste om detsamma och skyndade raka
vägen längs kärret mot Bender, hvarigenom ännu en dag gick
förlorad för honom.
Konungen anlände samma dag [5 juli 1709] till stranden af
Bug, där denna flod förenar sig med Dnjepr för att utmynna i
Svarta hafvet under Oczakovs murar. Grefve Poniatovski sändes i
förväg till paschan i Oczakov. Man lyckades till en början icke
finna några båtar, på hvilka man kunde öfvergå floden. Efter mycket
letande påträffades emellertid en sådan, hvari några zaporogiska
kosacker voro sysselsatta med att bereda salt. Vid åsynen af
främlingarne togo dessa till flykten, utan att lyssna till Poniatovski,
som ropade åt dem att stanna. Slutligen förmåddes de af Mazepas
kosacker att vända tillbaka, och grefven fördes öfver floden i båten, som
i själfva verket icke var något annat än en lång urhålkad trädstam.
Då han landsteg på motsatta stranden, omringades han af en stor mängd
tatarer, hvilka höllo på att samla sten till den på fyra mils afstånd
från floden belägna stadens fästningsverk och nu skyndade till för
att taga främlingens person och för dem obekanta klädedrägt i
skärskådande. Grefven hade med sig en tatar, som åtföljt den murza,
som med Klinkowström blifvit sänd till konungen af khanen på Krim.
Denne som talade franska, fick nu tjena honom som tolk. Han
förklarade för de oczakoviske tatarerna, att grefven önskade tala vid
paschan, hvarpå deras höfding eller voivod svarade, att detta icke
kunde låta sig göra, alldenstund ingen gaur — d. v. s. barbar, ty
alla kristna kallas bland dem barbarer — ännu fått tillträde till
fästningen. På hans förnyade böner, skickade emellertid höfdingen
en tatar till staden, och detta bud förde med sig det svaret, att
paschan skulle mottaga honom i sin trädgård kl. 9 följande dag.
Alldenstund gästfriheten hos turkar och tatarer betraktas som en
religionssak, blef grefven ganska väl bemött och förplägad.
Följande dag talade Poniatovski vid paschan. Han skildrade
i bjärta färger svenske konungens olyckliga belägenhet och det
nederlag han nyss lidit samt betonade, att konungen vore Portens vän,
1 Tschigirin, stud i Ukraine s. v. om Dnjepr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
