- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
211

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P0N1AT0VSKIS BEBÅTTKLSE OM BINA ÖDEN

211

Redan i Oczacov hade beslut fattats om att affärda ett sändebud
till Konstantinopel. En viss Neugebauer, f. d. guvernör för tsarens
son men som nu deserterat, fick sig anförtrodt detta uppdrag.
Konungen hade behållit Neugebauer vid sitt hof och tilldelat honom
tusen daler i årlig pension, emedan då han hade haft för afsigt att
afsätta ryska tsaren och i dennes ställe på tronen sätta sonen, som
nog skulle förhålla sig lugnare än fadren, han hade hoppats att
därvid kunna draga nytta af Neugebauers vänner inom Ryssland.
Neugebauer anhöll om konungens tillstånd att få begifva sig till
Konstantinopel för att därifrån öfver Holland återvända till sin fädernestad
Dantzig och i Polen allt framgent gagna konungen. Som svenskarne
voro obekante med turkarne och deras plägseder, ville ingen af dem
åtaga sig uppdraget till Konstantinopel. Neugebauers begäran blef
därföre välkommen. Man gaf honom emellertid ingen officiel
anställning, han medförde endast ett handbref af konungen till sultanen.
Anländ till Konstantinopel, begaf han sig till storvisiren. Denne
frågade, om han medförde några bref till honom, och då Neugebauer
svarade, att ban blott hade ett till hans herre sultanen, uppmanade
visiren honom att lemna det ifrån sig. Då Neugebauer vägrade,
sägande att han fått befallning att lemna det i kejsarens egna händer,
sade visiren att detta icke läte sig göra, ty ingen kristen finge utan
att hafva en ambassadörs grad nalkas eller tilltala sultanen. Brefvets
öfverlemnande kunde således icke ega rum, och herr Neugebauers
resa i konungens intresse var alldeles fruktlös. Han skickade
emellertid bud till Bender för att underrätta konungen om utgången af sin
mission och bad att man skulle sända honom fullmakt som envoyé.
Alla dessa uppskof behagade icke konungen, men alldenstund han
icke hade sig så synnerligen mycket bekant om Neugebauers
skicklighet som diplomat, ville han icke gifva honom kreditivbrefGrefve
Poniatovski, som nu i någon mån hemtat sig från den sjukdom han
i Bender ådragit sig och som hade stor lust att se Konstantinopel,
anhöll af pur nyfikenhet om konungens tillåtelse att få begifva sig
dit. Konungen samtyckte därtill och anförtrodde grefven ett bref till
herr Neugebauer, i hvilket han på paschans af Bender inrådan gaf
honom titel af envoyé. Poniatovski beredde sig till afresan. Som
han hade en synnerlig förmåga att skaffa sig vänner öfverallt samt
åtnjöt stort förtroende hos konungen, hade han till en början
förvärfvat sig paschans af Bender vänskap. Denne gaf honom ett
re-kommendationsbref till storvisiren. Knappt hade grefven anländt
till Konstantinopel2 och lemnat konungens bref till herr Neugebauer,
förrän storvisiren lät kalla honom till sig. Han sporde honom om
orsaken till hans besök i den turkiska hufvudstaden, bad honom om
upplysningar angående konungens belägenhet, ryska kriget,
Pultava-slaget samt frågade honom slutligen om Sverige, svenska staten och
krigsmakten, Poniatovski besvarade noggrant alla dessa frågor och

1 Neugebauer fick kreditiv som envoyé d. 12 sept. 1709. Norberg a. a.

II s. 17.

1 Oktober 1709.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free