Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
underrättade honom om allt utan att öfverdrifva eller förringa något.
Då han tog afsked, sade han åt tolken, en grek vid namn
Mauro-cordato, som sedermera upphöjdes till furste af Valakiet, att han
begifvit sig till Konstantinopel endast på grund af nyfikenhet. Han
ville se kejsaren, hans hof, hans ministrar, den prakt, som omgaf
honom samt alla märkvärdigheter staden hade att bjuda på.
Visiren svarade honom genom tolken, att han ansåg hans nyfikenhet
väl stor; hvad han önskade brukade icke ens tillåtas ambassadörerna.
Denna förklaring beledsagades emellertid af ett leende, och visiren
gaf en af sina uppvaktande befallning att föra grefven omkring
öfverallt hvart denne behagade. Efter några dagars förlopp fick herr
Neugebauer sin anhållan om offentlig audiens beviljad, men man lät
honom veta, att han därvid borde åtföljas af grefve Poniatovski.
Denne förvärfvade sig under den korta tid, som föregick audiensen,
ett så stort anseende bland turkarne, att de för hvad sak det vara
månde, hellre vände sig till honom än till envoyén. Vid audiensen
ville man gifva honom främsta platsen, hvartill han emellertid icke
samtyckte, emedan han icke ville förolämpa herr Neugebauer i hans
nya värdighet. Han gjorde sig med ett ord omtyckt och värderad
af alla under den tid af endast tjugo dagar, som han denna gång
tillbragte i Konstantinopel, och han skaffade sig därstädes flere vänner
än en annan skulle hafva gjort på många månader. Han fann till
och med en utväg att komma in i seraljen, något som blef honom
till stor nytta vid hans andra besök i Konstantinopel. Hans
naturliga frikostighet i motsats till turkarnes ofantliga girighet, hans
fördelaktiga yttre och hans älskvärdhet förvärfvade honom vänner bland
folket, beredde honom utmärkelse, t. o. m. vördnad. Herr
Neugebauer däremot betraktade honom med afundsjuka blickar; det gick
till och med så långt, att när Poniatovski i konungens intresse gaf
honom ett eller annat godt råd, han icke lyssnade därpå utan
tillbakavisade detsamma, äfven om det var aldrig så föträffligt och
efterföljansvärdt.
Då grefve Poniatovski tillfredsställt sin nyfikenhet och uträttat
allt hvad han hade att göra i Konstantinopel, sände han bud till
stor-visiren med anhållan om att denne ville utfärda en firman eller pass,
som skulle berättiga honom att återvända till Bender. Ministern lät
helsa, att grefven själf torde infinna sig hos honom, iförd den turkiska
drägt han skaffat sig för att lättare få tillträde öfverallt. Poniatovski
uppfyllde visirens önskan till stor belåtenhet för denne, som visade
honom stort förtroende och underhöll sig med honom om konungens
angelägenheter. Af hans tal framgick, att han ville använda hela
sitt inflytande för att åt konungen utverka en här af 100 tusen
man, med hvilkens bistånd denne skulle återvinna sin forna glans
och makt. Poniatovski tackade och frågade, om han kunde säga allt
detta till konungen. »Ja», svarade visiren, »och jag ber er
försäkra konungen om min tillgifvenhet för hans person och hans
intressen. Vi betrakta dessutom alla främlingar såsom oss af himlen
sända gäster och behandla dem med all hänsyn därtill.» Högeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
