Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONIATOVSKIS BKEATTBLSE OM SINA ÖDEN
213
tillfredsstäld med hvad han fått höra, tog Poniatovski afsked, men
innan han lemnade rnmmet, inbars en stor läderpung innehållande
två tusen dukater, och visiren lät säga honom, att pengarne voro
afsedda för hans resa. Grefven svarade tolken, att han vore visiren
mycket förbunden för hans frikostighet, men att han själf hade
tillräckligt med penningar för att betäcka resekostnaderna. En dispyt
utspann sig nu mellan grefven och tolken, alldenstund den senare
ville förmå honom att mottaga gåfvan, innan han svarade visiren.
Då grefven framhärdade i sin vägran, frågade visiren, hvad dispyten
gälde. Tolken redogjorde darrande för saken. Visiren ville veta
be-vekelsegrunden därtill. Utom det redan anförda skälet tillade
Poniatovski, att en officer af hans rang icke plägade emottaga skänker af
enskilda personer. Visiren genmälde leende, att penningarne vore en
skänk af sultanen. Nöjd med denna förklaring, mottog grefven gåfvan
och aflägsnade sig efter att frikostigt hafva utdelat tvåhundra dukater
bland visirens tjenare, hvilka, föga vana vid ett dylikt slöseri —
skänker äro likväl brukliga i Turkiet — kommo hela seraljen att
genljuda af hans lof.
Hvad hr Neugebauer beträffar, stannade han som envoyé vid
ottomaniska Porten, där han emellertid gjorde sig skyldig till det
ena felsteget efter det andra. Ryske ambassadören i Konstantinopel,
Tolstoi, hade i sitt hus fem livländska slafvar, som blifvit
tillfångatagna af ryssarne och hvilka Tolstoi köpt af armenierna. Dessa
slafvar begåfvo sig till hr Neugebauer och bådo om hans beskydd,
hvilket också beviljades dem. Grefve Poniatovski uppmanade
Neugebauer att tänka på hvad han gjorde; denna åtgärd kunde gifva
anledning till stora obehag. Då Neugebauer svarade, att han ämnade
återkräfva sin herres egendom, hvarhelst han påträffade densamma,
rådde grefven honom att åtminstone låta slafvarno följande dag resa
med honom från Konstantinopel; men hr Neugebauer, som behöfde
tjenare för att upprätthålla sin värdighet som minister, ville icke
gifva sitt samtycke därtill. Han önskade behålla slafvarne hos sig,
försäkrande, att då de väl kommit in i hans hus, skulle ingen taga
dem ifrån honom.
Vid sin återkomst till Bender berättade Poniatovski helt naivt
för konungen allt hvad han hört och sett. Kort efter hans afresa
från Konstantinopel inträffade det han förutsett med afseende på de
nyssnämde livländarne. Neugebauer tog slafvarne till sig, men som
ryske ambassadören köpt dem, fordrade rättvisan, att man antingen
återlemnade honom hanB egendom, eller betalade den för densamma
erlagda köpesumman. Som bevis på sin vänskap erbjöd sig
storvesiren att utbetala lösepenningen till ryske ambassadören. I stället
för att hålla till godo med detta frikostiga anbud, lät Neugebauer
svara visiren, att han undanbad sig alla föreskrifter samt att han
skulle återkräfva sin herres egendom, hvarhelst han påträffade
densamma. Ingen skulle kunna frånrycka honom slafvarne. Visiren
skickade ännu en gång bud till honom, sägande att han ville själf
förhöra slafvarne och lösköpa dem. Detta hade till följd, att Neugebauer
Hut. Tidskrift 1890 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
