Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
hvars både kroppsliga och andliga egenskaper sknlle gjort heder åt
de kristna furstarnes störste ministrar. Med en omntlig
rättskänsla förenade han ett snille lika utmärkt i krigiska som fredliga
värf, fasthet i beslut och kraft i handling. Han förstod att omgifva
sig med den prakt, som hans rang och hans herres ära kräfde, samt
kände bättre än någon nationens intressen. Därjämte var han en
noggrann akttagare af den muhammedanska lagens bud. Till sitt
yttre var han välväxt och vacker samt hade ett behagligt
umgängessätt. Då han vid 35 års ålder utnämndes till storvisir, var han
guvernör i Esdrom. Kort före Ali paschas afsättande hade han i
enskilda angelägenheter infunnit sig i Konstantinopel. Grefve
Poniatovski, som vid detta tillfälle gjort hans bekantskap, drog sedermera
stor fördel däraf. Han besökte honom understundom och talade
med honom om främmande land, om furstarnes och rikenas intressen.
Numan pascha älskade literaturen, och var i synnerhet ifrig att
lära geografi. Han bad Poniatovski skaffa sig kartor och
betraktade uppmärksamt de kristna staternas inbördes lägen, jämförde
deras och sitt fäderneslands intressen. De båda männen blefvo snart
nära vänner, och då Numan pascha upphöjdes till storvisir, infann
sig Poniatovski för att lyckönska honom till hans nya värdighet.
Sedan stora artighetsbetygelser vexlats å ömse sidor, kallade visiren
till sig alla sina uppvaktande officerare och befalde dem att införa
grefve Poniatovski till honom vid hvilken tid denne än anmälde sig.
Grefven skulle alltid ha fritt tillträde. Redan före Numan paschas
upphöjelse hade Poniatovski underrättat honom om alla sina mått
och steg för att egga sultanen till krig mot ryssarne. Han sökte nu
förmå visiren att påskynda utförandet af hans planer. Visiren
försäkrade, att grefven nog skulle blifva nöjd med honom, han måste
emellertid gå sakta och varligt till väga. I själfva verket bedref han
sin sak med största försigtighet och redogjorde för grefve Poniatovski
för alla sina åtgöranden. En dag lät han kalla till sig ryske
ambassadören och meddelade denne helt uppriktigt, att han trodde sultanen
vara mycket benägen till fortsatt fred med Ryssland. Men som
religionen bjöde turkarne att utan åtskillnad visa gästfrihet mot alla,
såväl muhammedaner som kristna eller andra trosbekännare, och
svenske konungen som bekant hade tagit sin tillflykt- inom sultanens
gränser, kunde turkarne icke vägra att hjälpa honom i hans olyckliga
belägenhet. Sultanen hade därför beslutit, att med säker skyddsvakt
föra konungen genom Polen tillbaka till Sverige. Ambassadören
svarade härpå, att på grund af mellan tsaren och konung August
ingångna öfverenskommelser, enligt hvilka den förre lofvat den senare
40 tusen man hjälptrupper mot alla hans fiender, kunde ryssarne
icke låta svenske konungen passera genom Polen. »Om så är»,
genmälde visiren, »så skrif till din herre, att alldenstund svenske
konungen icke i säkerhet kan passera genom Polen, skall jag snart
skaffa hundra tusen man för att beskydda hans tåg, och om någon
försöker hindra mig därifrån, skall jag nog veta att försvara mig.»
Tolstoi svarade endast med att upprepa, hvad han sagt, nämligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
