Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 PONIATOV8KI8 BERÅTTBLSE OM SINA ÖDEN
Grefvens tjenare blef på sin herres böner frikänd. Han. afskedades
emellertid efter att hafva fått sin utlofvade belöning.
Som barberarens dom ingalunda svarade mot hans svåra brott,
lät grefve Poniatovski sig icke därmed nöja, utan begaf sig till muftin,
rättvisans högste handhafvare, hvilken har första rösten i alla mål.
Grefven berättade händelsen, så som den tilldragit sig, till stor
förvåning för muftin, hvilken icke hade sig det ringaste bekant om
densamma. Poniatovski ville, att muftin skulle förvisa Tolstoi och alla
hans ryska anhängare från Konstantinopel. Den godhjärtade gamle
mannen hörde lugnt på honom och medgaf, att tillräcklig upprättelse
icke blifvit bonom beskärd. »Men, min son», sade han till honom,
»om vi aflägsnade ambassadören, skulle vi kanske i hans ställe få
en ännu värre. Gif er därför till tåls», fortsatte han, »ni skall
inom kort på annat sätt få en nöjaktig hämd». Grefven fogade sig
efter muftins mening och afvaktade ett lämpligt ögonblick för
tillfredsställandet af sin hämd. Detta lät icke heller länge vänta på
sig. Om muftin kan man säga, att han var en för sin redlighet
bekant och af hela sin nation, till och med af sultanen, vördad man.
Han ville icke mottaga några. skänker af grefve Poniatovski, ehuru
denne en gång bjöd honom ända till tio tusen dukater.–-
* •
•
Härmed afbrytes tyvärr berättelsen, och man får sålunda
ej höra Poniatovski själf redogöra för fortgången af sina
underhandlingar i Konstantinopel. Tvifvelsutan hade han en stor,
om ej den största andelen i den krigsförklaring, som Porten
omsider 1711 utfärdade mot ryssarne, och hans fintlighet togs i
anspråk särskildt vid motiveringen. Från Konstantinopel följde
han den turkiska hären norrut ända till floden Prut. Det var
här som han den 11 juli 1711 i största hast på en papperslapp
nedkastade några rader på franska med en underrättelse, som
väl kunde komma den svenske konungens hjärta att slå raskare.
»Jag kastar mig för Ers Majestäts fötter i djupaste underdånighet»,
skrifver Poniatovski, »med underrättelsen att vi ha kringrännt
tsaren och hela hans armé med undantag af general Rhin, som
kommenderats jag vet ej hvart med 10,000 ryttare». Tsaren
hade skickat till visiren för att äska fred, önskande en sådan
äfven med konungen af Sverige. »Visiren har lofvat mig att ej
afsluta något utan E. Maj:t, så att E. Maj:ts närvaro eller
instruktioner skulle vara af nöden med allra första»1. Man vet
1 Orig. bland Poniatovskis bref i Riksarkivet. P. har i brådskan daterat 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
