- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
224

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN

hvilken oerhörd missräkning, som var den svenska konungen
beredd, när han omsider anlände till turkarnes läger.

Poniatovski återvände till Konstantinopel och vistades där
till början af år 1714. Han deltog fortfarande i den turkiska
politiken och hade dess trådar i sina händer; och mer än en
gång kunde han lemna vigtiga underrättelser om de ränker, som
smiddes kring den vankelmodiga storherren öfver alla turkar.
Så fick han bl. a. genom franska sändebudet del af de planer som
storvisiren hösten 1712 hyste att med en fransk eskader söka
få Karl XII hemförd till Sverige.

I början af 1714 ledsagade Poniatovski konung Stanislaus
till Zweibrücken, men vände strax därpå om till Turkiet och var
med Karl XII vid uppbrottet från Adrianopel och under de
första dagsresorna. I närheten af Pitest lemnades, han dock
kvar af Karl XII och träffade honom åter först uti Stralsund.
Här stod han vid hans sida under de sista striderna på tysk
botten och var en af dem, som räddade Karl XII:s lif i
träffningen på Usedom den 20 juli 1715. Det var ej första gången
han kunde berömma sig af en sådan bragd. Han följde Karl
XH till Sverige, deltog i fälttåget mot Norge 1716, men sårades
strax i början af detsamma i skärmytslingen vid Iser gård den
27 febr. och lemnade Sverige samma år för att tillbringa de två
följande på resor mellan Amsterdam, Haag, Paris, Kassel och
Zweibrücken, äfven nu sysselsatt med underhandlingar af
hvarjehanda slag, särskildt i fråga om utbetalningen af de subsidier,
hvartill Frankrike i traktaten den 22 mars 1715 förbundit sig.
At Poniatovski gafs ock det ömtåliga uppdraget att träda i
förbindelse med tsar Peters olyckliga son Alexej, tsarevitj, som
under sina irrfärder ett ögonblick skulle ha tänkt på att ställa
sig under svenskt skydd. Befallningen kom för sent, »fogeln var
redan bortflugen»1, tsarevitj hade återvändt till Ryssland. I maj
1718 var Poniatovski åter i Sverige, men afreste på hösten samma
år till Zweibrücken, denna gång som generalguvernör efter
Henning v. Stralenheim, som fått sitt afsked. Karl XII:s snart
inträffande död gjorde slut på hans verksamhet där. Efter ett
fruktlöst försök att försona konungarne Stanislaus och August
befann sig Poniatovski i juli 1719 åter i Stockholm. Han,
liksom så många andra, hade kraf på den svenska kronan, och på
samma gång han begärde afsked ur svensk tjenst ingaf han den

1 Poniatovskis uttryck i ett bref till v. Müllern, ä8/, 1718.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free