- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
232

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

JOHN B. NORD WALL

I denna Sveriges ställning af isolering i det yttre, brist i
det inre, låg för den svenska regeringen en kraftig maning att ej
spänna bågen allt för hårdt mot det för resten alldeles icke
vanmäktiga Ryssland. Gången af underhandlingen med Polen, sedan
denna sent om sider inledts, — Schlippenbach hade drunknat
under utresan; riksrådet Sten Bjelke, som trädt i hans ställe,
lämnade ej Stockholm förr än i febr. 1661 — gaf ringa utsigt
till en närmare förbindelse mellan Sverige och detta land. Så
lät den svenska regeringen sina pretentioner på en
penningeersättning af Ryssland falla, huru väl än en sådan under
dåvarande omständigheter skulle kommit Sverige till pass, och var
ock missbelåtenheten med denna nödtvungna eftergift stor nog
att framkalla förslag att återkalla densamma, så föllo dock
sådana projekt, och de sekreta instruktionerna till Horn fingo
behålla sin kraft.

Den 23 mars 1661 sammanträdde denne jämte
»med-colle-gerna» hof- och krigsrådet Gustaf Carlsson Banér och
assistens-rådet, sekreteraren vid staten i Estland Andreas Walwick i
Kardis med de nya sändebud, tsaren förordnat till underhandling
med Sverige. Förhandlingarne gingo långsamt: ryssarne, som
väl visste, att de måste göra eftergifter, ville dock naturligtvis i
det längsta tillbakavisa de svenska fordringarne. Gent emot
dem framstälde de motfordringar, och med orubblig
hårdnacken-het afvisade de anspråken på skadeersättning. Men att afBtå
från sina eröfringar måste de dock till sist bekväma sig; i
konferensen den 9 maj afträdde de den enda af dem, som då
återstod: Neuhausen. Tvister om smärre punkter och formaliteter
utdrogo dock förhandlingarne ännu i mer än en månad; först
den 21 juni skedde den högtidliga afslutningen af freden i Kar dis.

I bref af den 10 maj hade de svenska sändebunden
underrättat sin regering, att ryssarne antagit det uppstälda ultimatum.
Den 21 juni skrefvo de fi ån byn Selie i närheten af Kardis om
fredens afslutande, den 24 begåfvo de sig till Reval1. Medan
Banér därpå begaf sig till sitt gods i Werpel i Estland* och

tlåndt, som statssekreteraren Edv, Ehrensten uppläste vid riksdagen i
Stockholm år 1660 och som är tryckt i Sveriges Ridderskaps och Adels
Riksdags-Protokoll.

1 B. Horn och koll. till K. M. Sitz 10 maj, Selie 21 juni orig. i
»Kommissarierna Frih. B. Horns, Frih. G. Banérs och A. Walwicks bref till K. M:t
1659—61.» Riksarkivet. Muscovitica (betecknas i det följ. med L. B.). Protokollet
vid kardiska freden n:o 4, fol. B B B.

2 Beläget i Wiek. Hupel, Topogr. Nachrichten von Lief-und Esthland, s. 387.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free