Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT INLÅ.GQ I FRÅGAN OM UNIONSDOKUMENTET AF ÅR 139 7 327
redigerad, som om den varit af alla parterna godkänd. Tydligt
är, att om någon part nekade att besegla, oaktadt det stod i
texten att han gjort det, så voro därför icke de som beseglat
dokumentet afläggare af ett falskt vittnesbörd. Förklaringen af
den pä unionsdokumentet tryckta beseglingen är sålunda ganska
enkel. Dokumentet är ett förslag till unionsakt, hvilket, när
opposition efter dess uppsättning yppade sig bland de sjutton
och till följd däraf någon utskrifning på pergament icke kom i
fråga, beseglades af dem, som verkligen eller för syns skull ville
genom sin besegling visa, att de gillade eller vidhöllo detsamma.
Specielt gäller detta om Svenskarne. Att de samtligen beseglade
dokumentet betyder, att de därigenom ville hafva fastslagit, att
de endast på de däri innehållna vilkoren gåfvo sitt samtycke
till unionen; liksom å andra sidan Norrmännen genom att
samtlige vägra sin besegling — antingen under förklaring af
ogillande eller under form af iukompetens-förklaring på grund
af den norske ärkebiskopens och de norske biskoparnes frånvaro —
visade att de icke ville eller kunde åt den föreslagna unionsakten
gifva sitt godkännande. Betydelsen af de norska sigillens
frånvaro är så mycket mer oomtvistlig, som man ined full visshet
kan uppgifva den verkliga orsaken därtill, nämligen deras
obenägenhet att uppgifva arfrikesprincipen, ett motstånd hvartill de
dessutom visste sig ega drottningens kanske icke öppet uttalade
men icke dess mindre verkliga bifall. Jag hänvisar för öfrigt
till min afhandling, där allt detta blifvit utförligt behandladt,
sid. 21—39.
Hr Erslev har gjort sig ett i mitt tycke otacksamt besvär, dà
han söker visa, att man, då beseglingen företogs, verkligen
väntat, att Norrmännen skulle besegla. Han kallar detta sitt
bemödande ett tankeexperiment. Jag fruktar att det är
misslyckadt. Men äfven om icke så vore, inverkar det just icke mycket.
Om Norrmännen vägrade att besegla, innan någon besegling
börjat eller under dess fortgång, vardt ändock resultatet
detsamma, nämligen att deras sigill kommo att saknas på akten,
en sak hvilken ju Hr Erslev funnit högst betänklig, ja sà betänklig,
att han, och med skäl, antager, att den skulle kommit att hindra
aktens ratifikation i Norge, om den i sådant skick blifvit
framlagd. Hr Erslev har alltigenom vidhållit den Pal.-Müllerska åsikten,
att dokumentet blott är ett vittnesbörd om att man pä mötet
i Kalmar blifvit ense, och slutar nu med den ohjälpliga inkonse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
