Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT INLÅ.GQ I FRÅGAN OM UNIONSDOKUMENTET AF ÅR 139 7 333
icke skulle blifvit för sändebudet omnämndt, och ingenting hade
väl varit rimligare, än att det här i sändebudets berättelse blifvit
anfördt, desto hellre som enligt unionsdokumentet valrätten, i
händelse konungen efterlemnade söner, skulle varit inskränkt till
desse.» — Beträffande detta argument yttrar Hr Erslev i den
ofvannämda noten sid. 40: »Beviset är dog næppe(!) sikkert, det er vel dog
Dronning Margrethe og hendes nærmeste Omgivelser, der har
inspireret Udsendingene, og at Dronningen ikke har villet omtale
Overenskomsten, det vil let förstaas af den, der tiltræder de
Betragtninger, som jeg fremsætter i det felgende.» Dessa
betraktelser gå ut på, hvad jag på det bestämdaste framhållit, att
nämligen drottning Margareta själf icke var nöjd med
unionsförslaget. Att fördölja ett mötesbeslut, som stadgade alla tre
rikenas förening under en konung för evärdlig tid, var dock utan
tvifvel dels omöjligt, enär den engelska beskickningen visar sig
hafva haft specielt uppdrag att göra sig underrättad om de ofvan
angifna förhållandena och sannolikt uppehållit sig både i Sverge
och Danmark1, dels föga motiveradt, ty ingen underrättelse kunde
för sändebudet vara angenämare att inberätta än ett sådant
mötets beslut. Det bevis jag i det Engelska sändebudets tystnad
funnit för att man på mötet icke blifvit enig, anser Hr Erslev
mæppe sikkert.» Detta synes mig i betraktande af hans
alltigenom vidhållna, tvärsäkra påstående om unionsakten såsom ett
vittnesbörd om att man kommit till enighet, vara alldeles för
svagt uttryckt. Hr Erslev bör alldeles förneka giltigheten af
detta bevis.
Då Hr Erslev i samma not säger, att jag uppfattar brefvet
som ett »forkastet» unionsförslag, så använder han ett ord1, som
jag icke användt, och hvilket gifver en mindre riktig färg
åt hvad jag velat säga. Hade akten blifvit rentaf förkastad,
skulle den väl aldrig kunnat blifva accepterad som giltig; icke
heller skulle Svenskarne hafva kunnat lemna mötet med den
öfvertygelsen, att de genom sin enhälliga besegling någonting
uträttat. Jag har tänkt mig sakens slutbehandling helt
annorlunda. Hr Erslev har ingenstädes antydt detta, men har däruti och
i det anmärkta ordet gifvit mig ett bevis af flera pa den metod
han funnit för sin kritik mest ändamålsenlig.
På följande sätt har jag, sid. 38, framstält min åsikt:
1 Se Styffe, Bidrag till Skandinaviens HUt. II, s. LII, 1,111.
2 Äfven sid. 34 (134) och 47 (147) använder Hr Erslev samma ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
