Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TORDENSKJÖLD OCH SVENSKARNE
341
Då ej de ypperste och mest lysande af Karl XII:s män blifvit
behandlade som deras tjenster och deras ära ha rätt att fordra,
är det ej underligt att de män, som stå i andra och tredje
rummet, blifvit så godt som bortglömda. I synnerhet gäller detta
om dem, som efter 1712 fingo bära dagens tunga och hetta, eller
dem, som med en handfull män, illa eller otillräckligt rustade,
fingo värja landet mot de allt mäktigare och talrikare fienderna.
Det är visserligen sant, att det är en stor skilnad mellan
dessa män och dem, som under ständiga segrar följde Karl XII
ned till Galizien, Sachsen eller Ukraine. Efter slaget vid
Gadebusch var det dock ej längre rum för segervisshet. Öfverdåd
var ej längre en dygd, utan ett brott, då rikets krafter så
fruktansvärdt voro medtagna. Hjältemodet var ej försvunnet, men
det var ett annat, det var nu mera paradt med känslan af
fosterländsk plikt än under lyckans och segerns dagar. Genom sitt
uppoffrande hjältemod räddade Nils Ehrensköld och hans män
Sveriges kuster och kanske Stockholm från en svår hemsökelse af
ryssarne, då de norr om Jungfrusund, den 27 juli 1714, med
7 fartyg och 900 mans besättning levererade 115 ryska galerer
batalj. Tapprare tillbakaslogo ej norrmännen vid Svoldern
danskarne och svenskarne, än Nils Ehrensköld afslog först 35 och
därefter 95 ryska galerers anfall. Sedan de misslyckats i två
äntringar, rödde dock ryssarne de 6 smärre svenska fartygen,
alldeles som Erik Jarl Håkonsson gjorde med Olof Tryggvasons
skepp. Heniigare värjde ej den berömde norske hjältekonungen
Ormen Långe än den svenske schoutbynachten sitt sista fartyg,
skottpråraen Elephanten. Denna togs ej förr, än Nils
Ehrensköld sårad och sanslös fallit i fiendens händer. När han
återfick medvetandet, befann han sig i general Weijdes kajuta. Den
förste, som här mötte hans ögon, var den store tsaren. Utom
sig af beundran kysste Peter sin fånges blodiga panna och
uttalade sitt hopp om hans vederfående samt behandlade honom
på det ärofullaste sätt under hans fångenskap.1
Nils Ehrenskölds namn är numera så godt som förgätet2.
Svea bevarar ju icke i så tacksamt minne, som det höfves, pliktens,
fosterlandskärlekens och hjältemodets män från forna dagar.
1 Se C. G. Törnqvist, Svenska Flottans Sjötåg. I, 59—63.
’ 1 en högstämd sång har Sveriges och Norges nuvarande konnng dock egnat
en hyllning åt Nils Ehrenskölds minne. Ur svenska Flottans minnen, Sv.
Akademiens handlingar XXX, s. 69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
