Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
val i det ärftliga konungadömet Sverige» (s. 24). Upplands tre
folkland fingo rätten att först »taga» konuug, d. v. s. »genom allmän
röstning nämna en kandidat» (s. 15); det egentliga valet försiggick
på landstingen under eriksgatan och först efter dennas slut var
konungen verkligen »väld». Någon sådan eriksgata har emellertid aldrig
egt rum före Magnus Erikssons år 1335, sedan valriket redan inforts,
då denna konungens rundresa bibehölls, men blott såsom en
formalitet (s. 42). Hela institutionen, sådan förf. fattar den före 1319,
har sålunda saknat all praktisk betydelse. Sådana äro de påståenden
förf. drifver och som han anser sig hafva till evidens bevisat, och
tankegången i dessa dristiga satser är onekligen sinnrik. Hur enkel
skulle ej svenska statsrätten i dessa aflägsna, förvirrade tider te sig,
om alla dessa påståenden hölle streck! Frågan är blott, huruvida de
låta förena sig med historiska fakta och rättssatser, sådana man känner
dem ur lagar, urkunder och enstaka uppgifter i andra historiska källor.
Af alla dessa hypoteser — ty annat äro de verkligen icke — är
den om eriksgatan såsom tillkommen genom en »kompromiss» mellan
landskapens folk den mest tilltalande och saknar icke all sannolikhet
— skada blott att äfven den är så ytterligt svår att stöda med bevis.
Men förf:s påstående, att denna »Sveriges första grundlag», hvaraf
fragment skulle återfinnas i VGL:s Retlösabalk, skulle ha tillkommit
år 1172, det är, efter mitt förmenande, helt och hållet gripet ur luften.
Jag kan ej finna ens skymten till stöd för detsamma i de bevis, han
anför. Förf. anser vidare, att vid samma tillfälle öfverenskommelse
träffats om ett alternerande tronskifte mellan Sverkers- och
Eriksättlingarna. Skulle eriksgatan verkligen under deras tid ha tillkommit,
är det tvifvelsutan antagligare att det skett i början af Karl
Sverkerssons regering, då ju tvisten om ärkebiskopssätet kom till
afgörande, men det synes mig icke vara omöjligt att tillskrifva eriksgatan
ännu högre ålder. Och hvad öfverenskommelsen om tronskiftet angår,
kan den svårligen ha iugått i denna s. k.- traktat mellan uppsvear
och götar. Få sin höjd kan man med Strinnholm antaga att de, som
ledde konungavalen — dessa val, som förf. förnekar — läto
bestämma sig af sådana synpunkter. Konungarna handla i uppenbar
strid med en dylik öfverenskommelse. För att icke tala om, huru
Knut Eriksson »dräpte sig till arfs» — huru besynnerligt vore det icke
eljes, att samme konung, som skulle ha varit med om uppgörelsen,
låter hylla sin son till efterträdare, att Sverker Karlsson söker röja
ur vägen Knuts söner, att Johan Sverkerssons rätt till kronan vid den
påfliga curian bestrides! Att den sistnämnde togs till konung 1216,
kan helt enkelt bero därpå, att företrädarens son ej vid fadrens död
var född, och för öfrigt — om hvad som hände under den första
tiden efter 1216, därom äro vi lemnade alldeles utan underrättelse.1
En kärnpunkt i förf:s deduktiouer är tolkningen af de ryktbara
orden i VGL: »Svear ego konung at taka ok sva vräka»; hans tolk-
1 Först 1219 är det som påfven anbefaller undersökning af förhållandena
rid kröningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
