Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
var infördt — tala i en proklamation konungarne Magnus och Håkan
om ärkestiftets invånare som sina »ärfvaborne män» (jfr härmed k.
Sverkers tal om sin arfsrätt). Så mycken beviskraft ha dessa fraser.
Under en senare regent — Erik af Pommern — nödgades man i
Sverige anställa en undersökning om förloppet vid hans val och
uppsätta ett protokoll därom för att kunna bemöta konungens anspråk på
arfsrätt (såsom »verus rex natus ad regnum Sveciæ») — för att nu
icke tala om deduktionerna för Kristiern ILs arfsrätt 1520. Jag vill
ingalunda förneka betydelsen af valrikets starka betonande i Magnus
Erikssons landslag; jag anser blott, att man härmed ej slog upp något
nytt blad i Sveriges statsrätt. Med samma skäl kunde man påstå, att
riksenheten kom till först genom landslagens ord: »Öfver allt Sverike
eger ej konungs krona eller konung vara utan en»; äfven till dem finnes
ingen motsvarighet i landskapslagarna. I själfva verket behöfva ej
orden: »Nu är till konungariket i Sverike konung väljande och ej
srfvande, om de konung mist hafva.», vara annat än en utläggning af
UL:s ord: »Nu torfva land konung välja».
En följd af förf:s åsigt om kronans ärftlighet och om eriksgatans
förekomst blott vid val af en ny ätt blir ock den, att äfven tredje
stycket i UL:s konungabalk, om kröningen och konungs rättigheter, Är
samma begränsade betydelse (s. 20). Hvar och en, som läser dessa
stycken i sitt sammanhang, utan förutfattad mening, måste finna, att de
lika enkelt och ännu naturligare stödja en motsatt uppfattning.
Det är visserligen ej min mening, att Sverige under medeltiden
skulle varit ett valrike i detta ords stränga betydelse. Förf. har visat,
liksom andra före honom, huru arfsbegreppet liksom sväfvade i luften
eller fanns i det allmänna medvetandet, liksom han framhållit hvad
som talar för, att Uppsalakonungens konungadöme under hedendomen
gått i arf. När krafvet på en visserligen af häfd begränsad valrätt
gjorts gällande, tilltror jag mig icke att säga; blott så mycket synes
mig tydligt, att det skett långt innan den här angifna tidpunkten, 1319.
Det kunde vara åtskilligt att tillägga — äfven i detaljer kunde
misstag påvisas1 eller nya idéer vara att pröfva — men recensionen
har redan blifvit lång nog. Det har synts mig tillräckligt att upptaga
förf:s hufvudåsigter, och dem har jag ej funnit höjda öfver hvarje
tvifvel Jag har emellertid redan i början framhållit den talang förf.
lagt i dagen vid genomförandet af sitt arbete och som mångenstädes
framträder. Han har kallat sin skrift »kritiska studier», och den
förtjenar namnet, ty den har, såsom dylika böra, bidragit att bättre
belysa det behandlade ämnet, om det ock ej alltid skett på det sätt,
förf. menat. Och då jag nu har talat till punkt, vill jag blott till
sist ha uttryckt den önskan, att förf. finge tillfälle att på andra
historiska eller statsrättsliga frågor pröfva sin kritiska skärpa, sin lifliga
kombinationsgåfva och sin obestridliga formella talang. Säkert skulle
den historiska vetenskapen däraf ha att vänta goda frukter.
1 Tolkningen af >gæra> i VGL. Raetl. fi. är s&lunda tvifvelsutan oriktig.
EM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
