Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
vårt århundrade hafva åtskilliga varit läkare, och till samma slägt
hörde också en generaldirektör och en landshöfding. Slägterna
Gfumæ-lius och Livijn hafva äfvenledes varit prestslägter. Slägten Pettersson
(från Abild) företer en blandning af prester och jnrister, slägten
Martin en blandning af läkare och jurister. Bland slägter, som för
öfrigt utmärkt sig inom den andliga odlingens område kunna nämnas:
Berzelius, hvars främste man var den store kemisten Jöns Jakob,
Carlson (häfdatecknaren Fredrik Ferdinand), Ericsson (John, den store
uppfinnaren), Hildebrand (riksantikvarierna Bror Emil och Hans),
Holmgren (tre professorer), Järta (Hans), Wallin (Johan Olof).
Handeln, industrien och bergsbruket representeras särskildt af
följande slägter: Berger (sidenfabrikörer i Stockholm),1 von Holten
(grosshandlare i Göteborg), Nyman (karduansmakare och
läderfabrikörer i Vestergötland, de fleste i Alingsås), Rehn (icke mindre än
13 bryggare i Stockholm), Ritou (12 bagare därsammastädes),
Robsahm (brukspatroner, bergsfogdar, bergsråd), Wæm (brukspatroner;
två medlemmar af slägten ha dessutom varit statsråd). Slägten
Löwen-adler representerar krigaryrket. Tre slägter äro utgrenade i våra
grannländer: üygnæus i Finland, Engelhart i Norge och Hoffmann i
Danmark. Några för närvarande ganska bekanta namn kunna ju
ytterligare nämnas: Bowallius, Cornelius, Lönegren, Montan, Nathorst,
Palme och Rodhe.
Hvad beträffar de intagna slägtuppgifternas fullständighet, kunna
vi icke underlåta att uttala vår mening, att en viss begränsning skulle
vara i flere hänseenden förmånlig. Uppgifterna om de nu-lefvande
böra visserligen vara uttömmande; det ligger i sakens natur, och
därom kan man icke tvista. Men däremot är det ingalunda nödvändigt
eller ens önskvärdt, att alla, som tillhört föregående generationer,
väckas till lif. I adelns ättartaflor äro visserligen alla slägtmedlemmar
utan åtskilnad upptagna, men där är åtminstone materialet en gång
för alla begränsadt. De borgerliga ättartalen kunna däremot utvidgas
nästan i oändlighet. Vore det icke då skäl att i tid göra ett
lämpligt urval efter bestämda grundsatser? Se vi t. ex. på slägten
Aurelius, så kan det omöjligen intressera allmänheten att veta, att Nils
A., som lefde på 1700-talet, hade tio barn, af hvilka de flesta dogo
samma år de voro födda eller ett par år efteråt; om tvänne döttrar
står, utom födelseåret, endast »† ogift» och blott en son uppnådde
mogen ålder. På ett par ställen förekomma till och med dödfödda
barn, hvilket under alla omständigheter måste vara öfverflödigt. Vi
undra, om man icke med fördel skulle kunna utesluta alla »gröna
ungdomar»2 och kanske äfven andra, om hvilka ingenting annat än
födelse- och dödsår kan uppgifvas, för att ej tala om dem, som äro
ändå knapphändigare utrustade. Man skulle då ibland kunna ute-
’ Om en af slägten» medlemmar omtalas, att han är gift med »sin farfars
farmors morfars brors dottersons dotterdotters sondotters sondotter». Behöfver en si
mager slägtskap omnämnas?
1 Man kunde åtminstone alltid sammanslå dem, när de uppträda flere i rad,
såsom utg. i åtskilliga fall verkligen gjort (t. ex. sid. 167: »sjutton barn döda unga»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
