Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK VI: 6 BREV VEXLING MED NORGE 1809
35
stian August ställt sig konungen^ befallningar till bokstaflig
efterrättelse allt intill den 19 juli, då han mottog konungens order af d.
14 att i alla händelser anfalla, »såvidt inga fysiska hinder gjorde det
omöjligt». Det var naturligtvis ej prinsens fel, att ryssarne
samtidigt med Kroghs expedition höllo stillestånd, så att den norska
expeditionen misslyckades. Och hvad denna order af d. 14 juli
beträffar, som tydligen förorsakades af Kaas’ skrifvelse af 8 juli samt
underrättelsen från Stockholm om Kristian Augusts utsigter att blifva
väld till tronföljare, bör man beakta, att Kristian August redan den
15 juli, således innan han mottog konungens order, rapporterat på
tal om Göteborgs besättande: »Dersom det end herfra bliver mulig at
rykke saa långt frem, saa kan jeg, ej nøje underrettet om de
fore-findende Vanskeligheder og Eessurcer, ej bestemme, hvorvidt det
bliver fysisk muligt at operere». Det bör ock beaktas, att prinsen
redan i januari, således på en tid, då han ännu icke fått eller kunnat
få några utsigter att blifva Sveriges konung, uttryckligen förklarat,
att då han icke kunde operera i Sverige med mer än 7,000 man,
alla kraftiga operationer från Norge, voro »fysisk umulige», hvarför
han ock på samma gång rapporterade att han icke såg sig i stånd att
uppfylla konungens befallning. Under sådana omständigheter hor
man ej heller rätt att utan vidare förkasta prinsens förklaring af den
10 juni, att det, med hänsyn till den norska härens styrka,
maga-sinernas tillstånd, bristen på hästar m. m. och de svenska
gränsprovinsernas utblottade läge, vore fysiskt omöjligt att göra raska
framsteg, om ej svenskarne själfva räckte honom handen. Emellertid
om det ock måste erkännas, att konung Fredriks befallning att med
norska trupper besätta Göteborg, Venersborg och Klarelfven innebar
en ren orimlighet1, så var det dock ingen fysisk omöjlighet att infalla
i Sverige. Men när denna order anlände, hade Kristian August redan
blifvit väld till svensk tronföljare; han bad genast d. 21 juli att i
händelse af ett infall i Sverige få aflösning af en annan general;
regeringskommissionens samtliga medlemmar, som tydligen på yrkande
af Kaas i skrifvelse till prinsen af d. 20 juli, fått yttra sig om
anfallets fysiska möjlighet, hemställde till konungen enhälligt och på
det enträgnaste den 24 juli att sluta stillestånd, enär detta vore
den enda utvägen till Norges räddning, och inom få dagar ingick
underrättelse från konung Fredrik i en depesch af d. 25 juli, att
han sände prins Fredrik af Hessen till Norge för att befria prins
Kristian från att personligen strida mot svenskarne. »Hans Ankomst
maatte altsaa oppebies», skrifver Kristian August med rätta i sin apologi.
Väl skulle den gamla befallningen till Kristian August fortfarande gälla,
om prins Fredrik ej fick passera Sverige och konungens önskan att befria
Kristian August således ej kunde uppfyllas. Men konungens önskan
uppfylldes i alla fall, då prins Fredrik kom sjöledes till Norge, där han
inträffade den 16 aug. Då hade emellertid konungen själf blifvit mera
betänksam med anledning af sina väl grundade misstankar om den
ryske kejsarens pålitlighet, så att det nu berodde på honom, att intet
1 Se Raeder a. a. III, sid. 471 och 486.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
