Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i54
ÖFVEB8I0TBB OCH GRANSKNINGAR
nu begynnande kolonisationen af ödemarkerna i det inre landet.
Betecknande i fråga om den finska adelns öfvergrepp äro de detaljer förf.
(I, s. 246—249) meddelar efter Jakob Teits »klagoregister» (mskrpt i finska
statsarkivet). Förf. gör full rättvisa åt Gustaf Vasas fosterländska nit,
men framhåller å andra sidan skarpt hans snikenhet och hans brist
på intresse för den andliga odlingens främjande. Mot konungens
reglementerande handelspolitik finnas naturligtvis från finsk synpunkt
ännu mera än från svensk anmärkningar att göra, och det må
ingalunda Täknas förf. till last, att man i hans bok finner uttryck af ett
dylikt klander. Men i sammanhang härmed vill anmälaren påpeka
att när förf. (I, s. 252) omnämner de högst betungande privilegierna
åt hansestäderna af d. 10 juni 1523, framställningen skulle ha vunnit
i riktighet, om förf. tillika redogjort för de politiska förhållanden,
under hvilkas tryck privilegierna utfärdades. Ur stånd att betala den
redan åsamkade skulden till Lybeck och seende sig nödsakad att
ännu ytterligare anlita hanseaternas bistånd i skepp och manskap,
fogade sig Gustaf Vasa endast efter nödvändigheten, i det han med
svidande hjerta beviljade städernas öfverdrifna fordringar. — Förf:s
uppgift (I, s. 279), att Gustaf Vasa under ryska kriget skulle ha dröjt
i Finland till d. 1 juli 1557, bör väl ändras tül samma dag 1556.
Redogörelsen för Johan III:s vigtiga adelsprivilegier af år
1569 (I, s. 303 -304) är något ofullständig; sålunda nämner förf.
intet om den handelsfrihet, som medgafs adelns medlemmar, likaså
förbigås bestämmelserna, att adelsman i saker, som rörde lif och ära,
endast skulle dömas af sina likar, samt att grefvarne för sig och sina
efterkommande fingo rätt att uppbära kungliga sakören äfven inom
sina grefskap (och ej blott å sina och sina hustrurs arfgods). — Öfver
Johan III uttalar förf. ett berättigadt klander med anledning af hans
försummande af finska gränsens försvar mot ryssarne; tack vare denna
liknöjdhet drabbades Finland ganska hårdt af krigets vildhet, och
verkningarne däraf gjorde sig länge känbara. Dock synas
österbott-ningarne i viss mån själfva ha gifvit anledning till, att äfven deras
landsdel blef hemsökt af fiendens härjande svärd. — Af den
liturgiska striden, hvilken i Sverige vållade så mycken sinnenas oro och
förbittring, förmärktes i det aflägsna Finland endast några svaga
dyningar. Ännu var det finska folkets andliga tillstånd alltför
outveckladt, för att reformationens grundtankar skulle ha hunnit att med
öfvertygelsens värme genomtränga menige mans eller ens det lägre
presterskapets själar. Af hvad förf. efter Theiner anför (I, s. 325—
326), finner man, att Possevinus haft sina ögon riktade äfven på
Finland, i hopp att tillfällen där kunde yppa sig för den katolska
propagandan.
Någon riksdag 1580 — såsom förf. (I, s. 316) uppger — är
ej känd i Sveriges historia; förmodligen åsyftas 1582 års riksmöte.
Klas Flemings styrelse i Finland, klubbekriget och de därpå
följande tilldragelserna behandlas, såsom naturligt är, ganska
omständligt. Det olyckliga bondeupprorets utbrott har man som bekant
närmast tillskrifvit hertig Karls häftiga eggelser; äfven Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
