Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA ITALIENSKA BIDRAG TILL KRISTINA-LITTERATUREN
71
hvilande skildring af fransmannen Arvède de Barine1, som äfven i
v&rt land väckt ett oförtjent uppseende, har författaren idel loford.
Drottningens »scandali amorosi», hennes brist på moraliskt sinne,
hennes förakt för religionen o. s. v. — gamla beskyllningar, för hvilka
inga nya bevis framläggas — framhållas med styrka. Slutorden visa
framställningens anda. »Hon dukade under», heter det, »för låga
lidelser, som öfverskredo de gränser, som naturen utstakat för kvinnan;
passionerna gjorde henne otacksam, grym, känslolös för andras lidande
och slutligen föraktlig, därföre att smickret hade demoraliserat henne.
I en annan omgifning skulle hon hafva framstått såsom det, hvartill
hon var född — såsom sitt århundrades märkvärdigaste kvinna».
Såsom man finner, har M. Arvède de Barine fått en värdig
efterföljare i den florentinske författaren. Grottanelli’s uppfattning skiljer sig
väseutligt från den, som uttalats af Italiens berömdaste häfdatecknare
Muratori: han betecknade den ryktbara främlingen från Norden såsom
»per animo, per ingeguo o per ietteratura superiore al suo sesso.»
Af större historiskt värde och röjande mera omsikt i forskning
är markis Sommi-Picenardi’s skrift Di Cristina di Svezia, memorie e
documenti inediti e rari’1. Författaren, bosatt i Venedig och
innehafvare af den lysande titeln »granpriore dell’ordine di Malta», har
koncentrerat sin framställning kring den mörka punkten i Kristinas lif —
Monaldeschis blodiga slut i Fontainebleau. Flitigt har han samlat
hithörande aktstycken samt meddelat utdrag och notiser ur diplomatiska
rapporter i ämnet från Paris till Venedig, Florens och Modena. Han
har här ånyo tryckt hufvuddokumentet i frågan, père Lebels berättelse3,
samt den bekanta samtida skriften »La défense du marquis de
Monal-deschi» i en redaktion, som är något olika den hos Arckenholtz
införda*. Denna sistnämnda skrift är hämtad från Biblioteca Oliveriana
i Pesaro, ur hvars rika samlingar till Pesaros historia förf. äfven
meddelat åtskilliga notiser om Kristinas vistelse därstädes och om
hennes förhållande till bröderna Santinelli, af hvilka den yngre, grefve
Ludovico, blef en af Monaldeschis banemän.
Till lösningen af den Monaldeschiska högmålsgåtan har dock
denna samling ej lämnat några nya bidrag af vigt. Förf. uttalar den
förmodan, att Monaldeschis af drottningen så grymt hämnade brott
ej varit uteslutande politiskt, utan snarare bestått i »una offesa
por-tata piuttosto al suo onore di donna che alla sua riputazione politica»;
och utan att instämma med dem, som älska att skildra Kristina såsom
»donna galante», anser han icke omöjligt, att något kärleksförhållande
kunnat vara med i spelet — »anche semplicemente platonico».
Det enda hittills okända aktstycke af någon vigt, som
Sommi-Picenardis skrift meddelar, är ett från Bibi. Oliveriana i Pesaro hämtadt
1 I Revue des deux mondes 1888.
2 I Giornale araldico 1889.
3 Senast tr. af Vidal, »L’égüse d’Avon et le menrtre de Monaldeschi».
4 Se Arckenholtz II, Appendice. s. 143. Skriften, såsom hvars författtare
angifvas Capitano Cornelio, och som är stälü till »Accademia degli Umoristi»,
förekommer i afskrift i nästan alla större italienska handskriftsamlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
