Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i74
ÖFVEB8I0TBB OCH GRANSKNINGAR
många af hvarje Stift, som vanligen pläga kallas, och ifrån de öfrige
Stånden så många som öfligit varit.» Gustaf III begagnade sig
således af R. F:8 stadgande om upphäfvandet af de såsom grundlag
ansedda stadgar för att tillintetgöra 1762 års riddarhusordning, men
lemnade de öfriga ståndens sammansättning, sådan den utvecklat sig
under frihetstiden, orubbad. I öfverensstämmelse härmed har författaren
skildrat de olika ståndens sammansättning efter 1626 års riddarhusordning
med dess tilläggsartiklar af den 3 nov. 1778 samt de stadgar, som vid
frihetstidens slut voro gällande för val af de ofrälse ståndens
riksdagsmän. I framställningen af adelns sammansättning ha några
oriktiga uppgifter insmugit sig, såsom att år 1697 funnits 60 grefliga,
137 friherrliga och 1576 adliga ätter, hvilka siffror i stället beteckna
antalet vid Karl XII:s död 1718; likaså att 300 nva adelsmän
blifvit utnämda 1720, då såsom Malmström (I, 124, anm. 9) upplyser,
endast 148 nya ätter adlades under Ulrika Eleonoras regering och
endast 3 efter konung Fredriks upphöjelse intill slutet af år 1720.
(Men visserligen togo många förut adlade ätter nu vid 1719 och
1720 års riksdagar introduktion, så att adelns antal därigenom från
Karl XII:s död till slutet af år 1720 ökades med 323 nya ätter).
Det kan äfven förtjäna påpekas, att adlig ätts hufvudman under hela
frihetstiden ansetts såsom ättens själfskrifne representant, och att
detta förutsättes i den riddarhusordning, som adeln 1720 antog såsom
gällande, »in til dess en fulkommelig Riddarhuus-Ordning kan
inrättas». Det heter där i § 1, att vid riksdagens början skola alla, som
ämna närvara, anmäla sig hos sekreteraren, »skolandes the, som
sielfva ey äro Capita Familiæ, utan allenast af andra
befullmächti-gade, då tillika legitimera deras Personer med behörige Fullraachter».
— Framställningen af krigsbefälets sammansättning har författaren
inskränkt till meddelande af hvilka som kallats genom
riksdagskallelsen 1778, men hur fullmäktige af regementenas officerskår skulle
utses, har författaren icke vidrört. De gällande bestämmelserna därom
funnos i K. M:s reglemente den 16 jan. 1756 och Resolutionen på
krigsbefälets besvär den 12 nov. 1766, S 42. Då emellertid
krigsbefälet ej kallats till riksdag efter 1778, kan redogörelsen för dess
sammansättning ju med visst skäl inskränkas till det minsta möjliga.
En vida svårare underlåtenhetssynd begår författaren, då han ytterst
knapphändigt affärdar bondeståndet. Under frihetstiden hade val af
bondeståndets riksdagsmän öfvergått från att direkt af allmogen förrättas
på häradstinget till att ske genom sockenvis valda elektorer inför
häradshöfdingen. Då val å sockenstämma förrättades efter
hemmantalet såsom röstberäkningsgrund, kom således bondeståndets
riksdags-mannaval att hvila på graderad röstskala med den minsta del af
hemman, som fordrades för besutenhet, såsom censusmiuimum. De
närmare bestämmelserna om valrätten och sättet for valet äro
naturligtvis att söka i de spridda stadganden och resolutioner, som
reglerade sockenstämmans sammansättning och val å sockenstämma.
Försäkringen för bondeståndet den 4 april 1789 bekräftar endast i
korthet det brukliga valsättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
