Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS SANDEGBEN,- STATSHVÄLFNINGEN I SVEBIGE 1809 79
i sina anteckningar (II, 69), som Anckarsvärd i sin politiska
trosbekännelse» (s. 21 och följ.) ha så uppfattat detsamma.
Äfven mot förf:s framställning af orsaken till det snöpliga
öfvergifvandet af nämnda plan torde invändningar kunna göras. Frågan
är onekligen dunkel, och längre än till sannolikhet torde man
knappast kunna komma med det material, som nu föreligger, men
sannolikare synes mig dock ett annat händelsernas sammanhang vara än
det, som förf. framhäfver.
Han följer i hufvudsak Trolle-Wachtmeisters »Anteckningar» och
Anckarsvärds »politiska trosbekännelse» och meddelar sålunda, huru
öfverste Silfversparre d. 27 mars infann sig från Gripsholm med
konungens anbud att abdikera mot vilkor, att kronprinsen blefve
proklamerad till konung. Trots hertigens benägenhet för förslaget blef
det dock i konseljen förkastadt, förnämligast på riksdrotsens grefve
Wachtmeisters bedrifvande, som anförde, att en abdikation gifven ur
ett fängelse vore ogiltig, och att intet borde om tronföljden1
bestämmas, förrän man kände Napoleons tankar härom; men då dessa skäl
ej läto sig lämpligen anföras, höll man sig därvid, att abdikationen
vore ett ämne, som endast mellan konungen2 och ständerna kunde
afhandlas. Men konungens anbud att abdikera kom till pass för dem,
som ville utropa hertigen till konung (d. v. s. Adlersparre och hans
parti). Hertigen skulle antaga konungens abdikationsanbud och
kronan genast öfverlemnas till honom; vilkoret om sonens succession
behöfde han ej neka att gå in på, då den frågan i alla fall skulle
afgöras af Bonaparte; härtill synes hertigen d. 29 mars hafva gifvit
sitt bifall. Tills vidare uppsköts verkställandet, säger förf., emedan
ryska sändebudet Alopæus väntades till Stockholm och troddes
medföra kunskap om Napoleons beslut, och stödjer detta på en
anteckning af Trolle-Wachtmeister för d. 30 mars. Planen öfvergafs sedan
fullständigt, säger förf. vidare, dock först efter ett försök att drifva
den igenom.
Detta försök är Adlersparres beryktade sammankomst med
sina officerare, på hvilken förslaget om hertigens omedelbara
proklamerande till konung enligt Adlersparres uppdrag föreslås af
Änckar-svärd, men möter, om icke motstånd, så dock ett tveksamt
emottagande. Adlersparre förklarar då, att han icke vill företaga något,
som synes strida mot kamraternas åsikter och låter frågan falla.
Förf. konstaterar därefter, att Schinkel-Bergman har från denna
framställning afvikande enskildheter och nämner såsom sådana, dels
1 S& i förf:s framställning. Detta allmänna uttryck lemnar emellertid
obestämdt, huruvida därunder skall förstås själfva konungavalet eller blott valet af
tronföljare efter den blifvande konungen. Trolle-Wachtmeister uttrycker sig
emellertid bestämdare om sin faders åsikter härvidlag. I hans dagbok för d. 27
mars heter det, >att vi ännu ej knnde decidera om kungens son skulle blifva
tronföljare (kurs. af mig), innan vi kände Bonapartes afsigter.» Härmed kan ej
gärna afses något annat än rätten att efterträda den blifvande konungen, d. v. s.
hertig Karl.
2 Med »konungen» menas enligt Trolle-Wachtmeister I, 197 »hertigen, som
nu utöfvar konungamakten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
