- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
38

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

a. hammarskjöld.

före sig v. Grambov och major Rosenkrantz, som kommenderade
ofvannämnda infanteriafdelning. Tordenskjöld var bland mycket
annat äfven en stor »idrottamaör» både på pistoler och studsare.
Genom sin träffsäkerhet som skytt skulle han ju några månader
efter detta slag rädda sitt lilla fartyg och sig själf från att blifva
tagen af en svensk kapare. Med sin iryktbare studsare» var
han vid detta tillfälle beväpnad. Enligt Tordenskjolds order
skulle Sahlgaard med de bägge galererna Fredoricus qvartus
lägga i land vid Laholmens norra sida, men Prins Karl och
Sophia vid den södra1 eller nedanför batteriet Carolus venstra
flank. Sahlgaard fullgjorde dock illa sitt uppdrag; han lät
nämligen galererna helt plötsligt stanna, föregifvande såsom skäl
härtill, att fartygen kommit på grund.2 Rätta orsaken torde
dock ha varit, att han ansåg företaget allt för vådligt för att
böra fullföljas. Bättre utförde icke heller de 3 galerer, som
skulle ha gått fram till bron, sina order, ty de hunno aldrig
dit. Utan att låta hejda sig häraf fullföljde dock Tordenskjöld
sin plan med sina bägge galerer. Han lät beslå deras segel, då
de närmade sig landningsstället, ty ban trodde sig ju knappast
ha att befara något allvarsammare motstånd, enär hvarken
något skott lossades från batteriet eller någon fiende lät se sig.
Men just som kölarne stötte mot stranden, reste sig plötsligt en
man mellan klipporna nedanför batteriet, det var Johan Giertta.
Nästan omedelbart med honom reste sig äfven till höger och
venster samt bakom honom en del af -granadörerna > under
Clausen och Skogh. Så svårt särad den sistnämnde än var »af
en skrotkula i tjockaste köttet af högra armen», ville han likväl
vara med 0111 att utkämpa den sista afgörande striden. En
annan del af grenadiererna störtade jämte västerbottningarna
ned från berget, där de legat bakom fjärde batteriets bröstvärn.
Har Tordenskjöld, såsom flere berätta, sökt fälla Giertta ined
en kula från sin studsare,8 måste det varit under de minuter,
som nu följde. Men mera än ett skott har han aldrig haft tid

1 »Pä hvar sia «ida oin holmen säger Tordenskjöld, Rothe II a. 274, och
då han själf landade vid södra sidan, var det väl vid den norra Sahlgaard skulle
landa. I Danske saml. s. 254 står, att S. skulle lunda vid den vestra sidan, T
vid den östra, men se T:s försvarsbref d. 19 j 1718, Rothe III s. lli.

2 Gerners bref.

3 Tordenskjöld påstår, att debarkeringsstället skulle hu varit »8 skridt»

nära batteriet, Rothe, II s. 274. Geruer säger, att det gafs eld, då galererna voro

holmén 4 steg nära, hvilket ungefär tordr stämma med Norbergs utsago, anf.

arb. s. MO.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free