Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tordenskjöld och svenskarne
53
adjutant Lilienskjold sora parlamentär till Nya Elfsborg med
uppdrag att komplimentera kommendanten, för att »de dagen
tiiforne hade hilset hinanden sa brav». Artiga bref sände han
under sitt andra anfall till samma fästnings dåvarande
kommendant, den tappre Lilje, om hvars svar Rothe säger, att
Tordenskjöld imerkede med hvad månd han havde att giüre, nemlig
med den, der udi bravoure og soldatskah ej ville give ham
noget efter».1 En annan omständighet strider äfven inot herr
Kiellands ofvannämnda påstående. Tordenskjöld bar nämligen
1717 ofta en värja af svensk fabrikation, som en svensk officer
en gång förärat honom.8 Näppeligen skulle han väl kunnat
mottaga och bära en sadan present, om han dödligt hatat
gif-varens hela folk. Men ännu tydligare vederlägges nämnda
påstående af hvad Tordenskjöld själf en gäng ar 1720 yttrade till
svenske ministern i Köpenhamn, generalmajoren P. Adlerfelt.
Man hyste nämligen ännu pa denna tid i Danmark de
allvarsammaste farhagor för tsaren och hans planer, ty man hade
lika väl i Danmark som i Sverige fått ögonen öppna för den
fara, som hotade hela skandinaviska norden från öster, och pa
samma gång äfven börjat inse, att ett fortsatt fientligt förhållande
mellan Sverige och Danmark vore detsamma som ett brodermord.
Flere högt stående danskar hade ock öppet för Adlerfelt uttalat,
hvad de tänkte härom. Bland dessa var äfven Tordenskjöld,
»med hvilken jag», skrifver Adlerfelt, »länge talte om desse rikens
sannskyldiga nytta, att den testode däruti, att de hädanefter
evärdeligen lefva i förtrolighet och vänskap samt hafva ett
vaksamt öga på deras mäktige och farlige granne, hvilket allt han
— Tordenskjöld — biföll, sägande sig intet högre önska, än
att hans herre ville lemna honom kommando öfver några skepp
och låta dem stöta till den svenska eskadern och engelska
flottan; han skulle göra sitt bästa att bränna upp för ryssen
så många fartyg kan kunde öfverkomma». * Tordenskjöld har
således velat kämpa sida vid sida med svenskarne. Detta kunde
han väl knappast ha velat göra, om han föraktat och hatat hela
Sveriges folk. Emellertid kom detta vapen brödraskap, som bekant,
aldrig till stånd. Tordenskjöld hann icke ens upplefva det stora
nordiska krigets slut. Hösten 1720 anträdde nämligen Tordenskjöld
1 Rothe, III, ■- 203.
! Rothe. II, i. 313.
’ Dipl. Danies, Adlerfelt dep. d. ’,.,„ juli 1720.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
