Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
strödda meddelanden och aktstycken
är därför ganska sannolikt, att raden Rodolvurd—Ödgrim är
fullkomligt riktig. Men så mycket betänkligare är den föregående raden.
Den yngre Adalvard (n:r fi) säges vara en infödd d. v. s. sveusk eller väl
snarast västgötsk man samt ligga begrafven i Skara. Adalvard var
icke en svensk inan, han var icke biskop öfver Västergötland, ban kan
icke varu begrafven i Skara — alltså tre grofva oriktigheter. Denne
Adalvard omtalas af deli med honom samtida Adam uf Bremen, hvilken
icke blott visar sig vara en pålitlig berättare af hvad han vet, utan
hvilken därutöfver hade det bästa tillfälle i världen att i denna sak erhålla
de mest tillförlitliga upplysningar. Till hans framställning måste vi
därför sätta full lit. Adalvard var till börden en tysk, han blef
utnämnd till biskop i Sigtuna, ban kunde icke hålla sig där, utan drog
sig söder ut, fanu då i Skara Adalvard d. ä. döende, öfvertog då
själfmant en verksamhet inom stiftet, men, då detta stridde mot all
kyrklig ordning, blef han af ärkebiskop Adalbert återkallad till liremen,
hvarest han ock afled. Däremot var den äldre Adalvard synnerligen
verksam i Västergötland och han afled i Skara, hvilket intygas af
Adams berättelse. Biskopslängdens författare liar således förväxlat de
två männen me<l namnet Adalvard, hvilket visar, att antingen var i
Skara minnet af den föregående tiden mycket förvirradt eller ock har
författaren skaffat sig en oredig kännedom om hvad traditionen inom
stiftet hade att förtälja. Det synes, som om felet skulle snarast ligga
i traditionen inom stiftet, ty den rimmade biskopslängden, som
sntnman-skrcfs af biskop Brynjolf Gcrlaksson (1478—1505), har samma
uppgifter som delt lätigd, med hvilken vi sysselsätta oss.
Den fjärde af biskoparne, Stciifin, är belt visst ingen annan än den
inissionsbiskop Stenphi, som aldrig var biskop öfver Västergötland, utan,
enligt Adam skickades af ärkebiskop Adalbert till Helsingland och i
senare traditioner eller snarare i deras tolkning sammanblandats ined
Stefan protomartyr. JS’:r 3 kall icke gärna vara någon annan än den
af Adam omtalade Osinund, som icke varit Västgöta mes biskop. N:r 2
är ingen annau än Hamburg-Bremens ärkebiskop Uniic, hvilken icke var
en engelsman ocli aldrig var biskop af Västergötland. Under ett besök i
Sverige afled han i Birka år 93fi, således långt före k. Olofs död. Att han
skulle hafva lidit martyrdöden, är ett senare tillägg. Nil återstår endast
Sigfrid. Hur mycket af längdens uppgifter om honom Hr sunt, må väl
frågas — som vi hafva sett är den första delen af längden så uppfylld af
misstag och osanningar, att vi ingalunda äga befogenhet att safta lit
till dessa uppgifter om Sigfrid, därest de icke från annat håll fä stöd.
Uppgiften, att Sigfrid grundlagt kyrkorna i Friggeråker, Gerum och
Agnestad, ger icke erforderligt stöd, alldenstund åtminstone de
nuvarande kyrkorna i Friggeråker och Gerum och den ännu bevarade
tomtningcn offer Agnestads kyrka icke förråda en sådan
ålderdomlig-het, att de tre kyrkorna kunna hänföras till Olof Skotkonungs tid.
Sigfridsbcrättelsen i denna längd synes liksom det öfriga af dennas
början vara tillkommen genom konstruktion, framkallad af begär att
låta den västgötska kyrkans början gå långt tillbaka. Det är icke
någon verklig tradition, ty man hade i Skura i så hög grad förgätit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
