Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9:t sigfrid och hans mission.
77
Det finnes ock en annan version af legenden. Enligt denna for
Sigfrid från Danmark »ad partes maritimas regni Gothorum», till
Götalands bafskust, hvilket vi helst böra förstå som trakten vid Götaalfs
mynning, ty ryktet om den gudstjänst, som Sigfrid där höll, kom till
k. Olofs kännedom, konungen beslöt att färdas till Sigfrid och mötte
honom efter några dagars resa vid »Kindaberg i Västergötland», d. v. s.
vid Kinnekulle. Författaren af denna version af legenden måste
åtminstone hafva tänkt Big den götiska hafskusten ligga vid vesterhafvet.
Att skildringen af ryktet om Sigfrids ankomst och gudstjänst,
konungens oro, att en fientlig här var kommen i landet, hans hemliga
bud-skickning, hans beslut att möta Sigfrid, liksom i allmänhet teckningen
af k. Olofs föregående obekantskap med kristendomen äro behäftade
med orimligheter, gör detsamma — författarens uppfattning af de
lokala förhållandena stores ej däraf. Den döpte konungen skänkte till
kyrkan kungsgården Husaby. Sigfrid stannade där en tid, for
därefter omkring i de götiska landen och kom under dessa färder äfven
till Värend. Denna framställning är i mina ögon vida rimligare än
den, som förekommer i den värendska versionen af legenden. En
annan handskrift, hvars upphofsman känt äfven denna version, Böker
förena dem båda, genom att efter ankomsten till den götiska
hafskusten insmuggla färden till Värend. Sedan Sigfrid predikat
kristendomen dar och i öfriga delar af Götaland samt ordinerat en biskop
för Västergötland och en för Östergötland, kallades han åter norr ut
till konungen, och det var under denna hans vistelse utanför Värend,
som systersönerna — så àtergifves ordet »nepotes» i de svenska
berättelserna — mördades.
I de olika stiftens breviarier, äfven i det för Skara stift afsedda,
har växjöversionen af legenden blifvit följd.
Sigfrids närmaste efterträdare i Värends stift skulle hafva hetat
Asmund, Siward och Johan. Asinund torde vara den Osmund, som
Adam af Bremen ointalar såsom omhuldad af k. Emund, Siward och
Johan äro annorstädes ej omtalade såsom biskopar i Växjö och det
ligger därför nära till hands att anse dem vara i denna biskopslängd
insmugglade.1 Det finnes intet giltigt bevis, att Värend föret varit ett
eget stift, därefter blifvit lagdt under skarabiskoparne, sedermera under
linköpingsbiskopame. Kristendomen torde hafva kommit sent till det
afsides liggande Värend. Ännu så sent sora år 1126 kunde norska
konungen Sigurd Jorsalafar finna det behöfligt att företaga ett korståg
till det inre af Småland. All rimlighet talar för antagandet, att
Värend först på k. Karl Sverkersons tid blef ett eget stift, utbrutet från
Linköpings. Tvist om gränserna mellan de två stiften förekom år
1191. Dess värre finnes ej i behåll den skrift, som underrättar
påfven om frågans ställning, utan endast hans kortfattade svar. Jag vill
härmed ej hafva förnekat möjligheten af ett tidigare försök till
stiftsbildning inom Värend, men att där skulle funnits en rad af fyra
biskopar, synes ej troligt.
1 Siward och Johan påminna om den noreke biskopen Jon Sigurd, om
hvilken talas i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
