Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8:T BlOrBlD och hans mission
81
En son af isländingen Snorre gode († 1031) Halldor, som hade
deltagit i Harald hårdrådes medelhafsfärder, vistades hos honom under
den tid han var konung i Norge († 1066). I följd af en
misshällighet med konungen vistades Halldor en tid hos den märklige Enar
tambskälfver, hvilken berättade, att han från Svolderslaget blifvit,
själf nionde, förd som fånge till Jutland, hvarest fångarne skulle säljas
till träldom. Enar och ännu två köptes af en förklädd man, som
gaf dem friheten och vid skilsmässan af dem igenkändes som k. Olaf
Trygvesson, hvilken således skulle hafva med lifvet undkommit från
slaget vid Svolder. Att så skett, säges vara omtaladt af Gunnlög, munk i
Thingeyra kloster på Island († 1218), hvilken dessutom berättar om
de öden, soin k. Olaf Trygvessons hirdbiskop Sigurd hade efter
Svolderslaget. Olof Skotkonung hade inbjudit honom till Sverige,
gifvit honom rätt att där predika kristendomen samt, redan under
hans första vistelse i landet, låtit sig af honom döpas. Under tredje
året af hans verksamhet i Sverige reste sig mot honom och
kristendomen ett mäktigt parti. Sigurd skyndade till Sigtuna, hvarest han
höll inför en stor folkskara en predikan, i hvilken han förebrår
åhörarne deras affall, påminner om allt hvad han gjort för kristendomens
utbredande i Sverige, omtalar att k. Olaf Trygvesson icke var död,
samt att Guds tjänstemän blifvit aflifvade på den ort, Bom heter
Vägsjö. Efter predikans slut hälsades biskopen af eu isländing
Hun-röd Vefredsson, som sade sig vilja fara i österled och bad få veta,
huru kau i stjärnorna skulle kunna läsa sitt öde; Slgurd bad honom
hellre sätta sitt hopp till den ende rätte guden. Hunnen hög ålder
drog sig Sigurd ned till Värend och vistades där på ett ställe, där
många munkar voro jordade. Bär afled han ock. — En annan munk
Odd (i Blutet af 1100-talet) säger, att denne Sigurd var morbror till
Grimkel, som var biskop i Norge på k. Olof helges tid, hvilken var
morbror till Asgöt, den tredje ärkebiskopen i Trondhem, hvilken åter
var morbror till Jon, den fjärde biskopen i Trondhem, och Kettil
kalf, som var gift med Gunhild, dotter af Sigurd syr och Asta
Gud-brandsdotter och sålunda halfsyster till k. Olof helge.
Framställningssättet visar, att denna berättelse, som förekommer
fullt utarbetad i Flatöboken, en isländsk handskrift, som tillkommit
under åren 1370—1380, tillhör en senare tid än den isländska
sago-skrifningens bästa. Berättelsens historiska värde måste således bero
på dess källor, framför allt på den trohet, med hvilken munkarne
Gunnlögs och Odds berättelser blifvit återgifna, samt på den
trovärdighet, som tillkommer dem.
Af de två hemulsmännen vet verkligen Odd munk att berätta,
att hr Jon biskop, som med annat namn hette Sigurd, var i Svitjod
efter k. Olaf Trygvessons fall och »ökte där vederlägga åsikten, att
konungen hade omkommit vid Svoldern. Hans i detta syfte hållna
tal är ordagrannt återgifvet i [jättr Halldors Snorrasonar. Allt del
öfriga synes således denne författare hafva tillagt. Maurer1 har fram-
1 Bekehrvng det norweyitchen Slammet, del I s. 199.
//uf. Tidskrift 1891
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
