Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
strödda meddelanden och aktstycken
Trygvesson. K. Erik segersäll i Sverige blef döpt i Danmark, ocb
detta gaf kristendomsforkunnarne ytterligare anledning att draga öfver
till detta land, men k. Erik återgick, enligt uppgift af k. Sven
Estridsson, till hedendomen. Olof Skotkonung var däremot, enligt Adam,
en ifrig kristen. Af lians framställning synes, som om Olof hade
blifvit kristen före slaget vid Svoldern, hvilket är omöjligt att förena
med den isländska berättelsen. Adam säger aldrig när eller af hvem
Olof Skotkonuug blef döpt, hvilket synes utvisa, att hans dop ej
förrättats af någon från Bremen utgången andlig. Vi fö därför icke
fästa alltför mycken vikt i kronologiskt hänseende vid deu antydan
om Olofs öfvergång till kristendom, som han lämnar (bok 2 kap. 37).
Olof Skotkonuug grundade i Skara Sveriges förstu biskopsstol
och vände sig till ärkebiskop Un van (1013—1029) med begäran att
f& en biskop. Detta synes antyda, att Olof kände sig i afseende på
kristendomen stå närmare Tyskland än England. Unvan sände till
Skara Thurgot, hvilken redan år 1013 omtalas som biskop. Genom
honom sände Olof stora skänker till Bremen; han bör därför där
hafva varit väl känd. Också har Adam fullkomligt riktiga uppgifter
om hans två söner, deu äkta födde Anuud, som äfven kallades Jakob,
och Emund. samt om Ingegärd, som blef gift i Ryssland. Om dem
tick Adam för öfrigt hvarjehanda upplysningar af k. Sven Estridsson.
Vidare berättar Adam, att under Olaf helges tid kommo flera
biskopar och präster från England till Norge — hvilket är helt naturligt
— och dessa verkade äfven i Sverige. Af dem hette en Sigfrid —
Adam gaf i allmänhet namnen en tysk form. Denne Sigfrid synes hafva
stannat i Sverige, tv Adam berättar, att ärkebiskop Libentius II
(1029—1032) mottog i Bremen besök af biskoparne Odinkar d. v.
från Danmark, Sigfrid från Sverige och Rodolf från Norge, hvilka
»Ila tre af honom skickades tillbaka till deras verksamhetsfält. Denne
Sigfrid är uppenbarligen den andre Sigurd, som dc isländska
konungasagorna omtala och som, efter hvad nyss närandes, kan hafva varit
den Sigfrid, som omtalas i Eskilslegenden. Under denne Libentii tid
afled i Bremen af spetälska biskop Thurgot. Hans efterträdare blef
Gottskalk, som dock aldrig infann sig i sitt stift.
Någon uppgift om Olof Skotkonungs dop lämnar Båledes icke
Adam och ban nämner därför ej heller den, som förrättade dopet.
Men den andre Sigurd, som den norska konungasagan omnämner,
återfinna vi hos honom under det tyska namnet Sigfrid, och det är
Adam, som ger oss intyget, att han haft verksamhet i Sverige. Jag
har redan framhållit, att detta ger ett godt stöd åt Eskilslegenden, men
innebär en förkastelsedom öfver dennes skenbara antagande, att det
var samme Sigfrid, som skulle hafva döpt Olof Skotkonung. Om två
Sigfridar verkat i Sverige, synes det mig vara sannolikare, att det är
den senare, som verkat för kristendomens införande i det afsides
liggande och därför helt visst jämförelsevis sent uppBökta Värend, dock
utan att där hafva blifvit biskop.
De källuppgifter, sora jag här meddelat, hafva, med undantag,
synes det, af }>&ttr Halldors Snorrasonar, varit af gammalt bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
