Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
STRÖDDA meddelanden OCH aktstycken
folket under hediiatideu». 1 Sverige har sedan dess Olof Skotkonungs
dop blifvit hanfördt till år 1008 eller »vid år 1008». Det synes
mig, som om det under vår medeltid ganska allmänt uppgifna, men
fullkomligt orimliga dopåret 1108 skulle kunna tjäna som ett stöd
för ärkebiskop Brunos uppgift: 1108 har först tillkommit genom en
misskrifning af 1008, och misskrifningen repeterades och vann hemul,
därför att inan under vår medeltid hade så ytterst oklar kunskap om
Olof Skotkonungs tid.
Den ifrågavarande ärkebiskop Bruno var en saksare af förnäm
börd. Under ett besök i Kom år 99ß gjorde han bekantskap med
den asketiske biskop Adalbert af l’rag, som på honom måste hafva
utöfvat ett betydande inflytande. Bruno blef munk och missionär for
nordöstra Europa. Nämud af påfven till hedninga-ärkebiskop gick
han år 1004 till Polen och Ungern, år 1007 öfver Kiew, där han
sammanträffade med den från Sverige härstammande k. Vladimir, till
petschenegerua i Ryssland, hvilka han vann för kristendomen. Den
14 februari 1009 omkom han under försöket att oinvända preussarne.
A. D. Jørgensen har i sitt värderika arbete »Den nordiske Kirkes
Grtindlæggelse og første Udvikling» kritiserat den i Sverige antagna
tolkniugen af ärkebiskop Brunos bref. I det andra häftet af detta
arbete, tryckt år 187.r>, framhåller han, att senior Suigiorum icke kan
betyda »svenskarnes konung», utan allenast »en svensk höfding».
Medgifvas må visserligen, att uttrycket »senior» är egendomligt, men det
synes mig lika oegentligt att öfversatta det ined höfding som med
konung. Det tidigare medeltidslatinets uttryckssätt äro ofta
synnerligen egendomliga. Vidare inlåter sig Jørgensen på berättelsen om
oppositionen inot omvändelsen af denne senior m. fl. Denna
berättelse, hvilken är, såsom nyss antyddes, ytterst oklart formulerad och
tvifvelsutan kan på olika sätt suppleras och tydas, inverkar dock icke
i ringaste mån på berättelsen om dopet, hvadan det är öfverflödigt
att här ingå på något emenderings- och öfversättningsförsök. Jørgensen
anser här det vara ytterst betänkligt att för uppgiften i Brunos bref
»kullkasta hela den nordiska kyrkliga traditionen». Jag antager, att
hvad jag i det föregående framställt är tillräckligt för att visa, att
icke den nordiska traditionen, utan de olika nordiska traditionerna,
hvar för sig, äro behäftade med hvarjehanda betänkligheter, icke minst
dep svenska. Jørgensen säger sedan, att skäl ej finnes att förkasta
den nordiska traditionen för »denne ryske biskop». Detta uttryck
är nedskrifvet i följd af ett förhastande. Hvar finnes den minsta
anledning att antaga, att ärkebiskop Bruno i Ryssland utvalt eller
invigt någon biskop för att fara till Sverige? Men väl kan haa
hafva kommit att tänka på Sverige under sill vistelse hos den fråu
Sverige härstammande k. Vladimir — den biskop han sände måste
hafva varit någon af hans följeslagar, alltså en tysk. Från
Tyskland hade Sverige ju mottagit ett ganska mäktigt inflytande i
kyrkligt hänseende. Betydelsen af »1,000 människor och 7 områden» vill
jag ej heller vidare inlåta mig på; vi veta icke, huru missionärerua
hafva uppfattat förhållandena i Sverige, vi veta icke, huru budet fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
