Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTyCKEN
buds verksamhet. Peterskvrkomas betydelse under vår medeltids början
stod för öfrigt ingalunda i beroende af denna verksamhet. För öfrigt
torde den från Bruno utgångna missionsverksamheten vara af en
öfvergående art — han dog ju själf år 10U9.
Det är tid att afsluta, och jag vill nu till sist framställa det
resultat, till hvilket jag anser mig-berättigad att komma.
»Senior Svigiorum» kan lika väl tolkas som svenskarnes konung
som svenskarues höfding, det torde rent af hellre böra tolkas med
konung, ty i samma bref omtalar Bruno »senior Rusorum, raagnus
regno et divitiis», ja k. Henrik II, som i brefvets begynnelseord
förekommer under formen »pio Henrico regi», tilltalas inne i brefvet ined
uttrycket *mi senior». Det är föga troligt, att en betydligare
omvändelse år 1O08 ägde rum i hjärtat af Svealand, vida troligare är,
att den försiggick i Västergötland, där grannskapet till Norge och
Ragnvald jarls inflytande torde hafva gjort sig gällande. Den biskop,
som Olof Skotkonung begärde och fick af ärkebiskop Unvan —
uppgiften därom kunna vi ej betvifla — fick ock sin stad i Skara. Att
k. Olof vände sig till Bremen för att få en biskop, var ock helt
naturligt, 0111 han hade blifvit döpt af en tysk biskop, låt vara, att
denne icke var kommen från Bremen. Den brunoska missionen var,
liksom Brunos egen verksamhet, öfvergående, ärkebiskopsstolen i
Bremen däremot beståndande, och till denna ärkebiskopsstol kan k. Olof
lätt hafva blifvit hänvisad så väl af biskopen, som döpte honom, som
af den verksamhet i Sverige, som tidigare hade utöfvats från Bremen.1
I ärkebiskop Brunos bref angifves egedomligt nog icke namnet
på den biskop, som han hade sändt till svigierna. Antagom, att han
bar det tyska namnet Sigfrid. Då kunna vi lätt förstå förväxlingeli
ined biskop Jon-Sigurd från England-Norge och med den senare
biskop Sigurd-Sigfrid, som verkade hos k. Olaf helge i Norge och
därefter, ännu långt in på 1000-talet, i Sverige. D&, men endast
då, kunna vi förstå de BveiiBka traditionernas envisa fasthållande af
namnet Sigfrid för de två biskopar, som dessa samiua traditioner
felaktigt sammanBlogo till en.
Det skulle möjligen vara af intresse att veta, i hvilka kyrkors
helgonlängder S:t Sigfrids dödsdag finnes upptagen, llampson (medii
ævi kalendarium) känner ingen Sigward eller Sigfrid. Huruvida i
de tyska kalendarierna, som icke rönt inflytande från Norden, n&gon
Sigfrid förekommer, känner jag icke. Finnes det där, borde det
snarare vara deu tidigare Sigfrid, än den senare, som torde hafva varit
engelsman, ehuru Adam och de svenska legenderna gifva honom ett
tyskt namn.
1 Var k. Olof döpt af ärkebiskop Brunos ombud, är det förklarligt, att
Adam ej omtalar dopet. Då Adam nämner biskop Johannes, hade man kunnat
vänta ett omtalande af k. Olofs dop, därest detta var verkställdt af honom.
Han» Hildebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
